• IM
  • Arkiv
  • Samtal om antirasism ingav mod och nytt hopp
Maha Suliman från Röda korsets ungdomsförbund diskuterar antirasism med Stephen Kefa från Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa samt Sanna Asp (syns bakifrån) från Tamam på IMs samtalsplattform i Malmö. Foto: Elin Söderberg

Samtal om antirasism ingav mod och nytt hopp

23 januari 2020 / Sverige

Kan man ta fram en antirasism-certifiering liknande den hbtq-certifiering som finns på företag och i många offentliga verksamheter? Det kan i så fall bli ett konkret resultat av de samtal och utbildningar IM hade under hösten. Ett annat är modet som ingöts i flera: Jag ska inte längre vara tyst när släktingar och bekanta uttalar sig rasistiskt.

”Jag har bestämt mig nu! På nästa släktmiddag tänker jag inte låta de där kommentarerna passera.”

Nihal Ragab, projektledare på IM, citerar en deltagare som stärkts under en heldag med ny kunskap och intressanta diskussioner.

Efter en höst där Nihal Ragab utbildat och medverkat vid tre utbildningstillfällen och tre samtalsplattformar om antirasism runt om i landet konstaterar hon:

– Det finns ett stort behov av både mer kunskap och fler forum för att prata om rasism och antirasism.

Samtalsplattformarna bjöd på olika upplevelser och fokus i olika städer:

I Stockholm samlades över 60 personer för att diskutera sådant som jämlikhetsdata (se förklaring längre ner) och hur man kan jobba med det. Rasismens konsekvenser för både den enskilde och samhället måste vi också tala mer om, var en av slutsatserna.

I Umeå var det bara kvinnor i olika åldrar som deltog. Samiska deltagare berättade om sina erfarenheter av rasism och sen kom samtalet att handla om ömsesidig integration.

I Malmö pratade man om behovet av en gemensam vision för ett antirasistiskt samhälle och att det behövs en samlingspunkt och en paraplyorganisation där antirasistiska organisationer kan göra mer tillsammans, istället för att arbeta på varsitt håll.

Man diskuterade också hur man skulle kunna inspireras av RFSLs hbtq-certifiering, för att höja medvetenheten och kunskapen om rasism. Hur kan man dra nytta av deras kunskaper och erfarenheter för att skapa något liknande?

Nihal Ragab i en gruppdiskussion.
IMs projektledare Nihal Ragab i en gruppdiskussion.

Under utbildningarna blev några provocerade över att höra om Sveriges rasistiska historia och Carl von Linnés rasbiologi till exempel. ”Jo, men det hände för så länge sedan”, sa någon. ”Han gjorde ju bra saker också.”

Nihal suckar:

– Det är det som varit svårast, folks försvarsmekanismer och när de inte vill se att de är en del av en maktstruktur: ”Jo, men det är inte bara svarta personer som utsätts för rasism. Vita människor utsätts också.”

För många andra blev dock kunskaperna om denna sällan luftade svenska historia en smärtsam ögonöppnare som väckte starka känslor och skam.

– Men det är viktigt att erkänna vad som hänt, säger Nihal Ragab. Annars finns en risk att man upprepar beteenden.

Hon beskriver utbildningarna som en lärandeprocess, en del saker måste få tid att sjunka in. Alla behöver också ställa sig själv frågan: Vad gör jag idag som kan upplevas som rasism?

– Det är viktigt med självreflektion i sitt agerande. Att verka och agera antirasistiskt ska inte bara ses som ”jag är snäll mot andra och har goda intentioner”, utan som en skyldighet och en norm.

– För det är inte intentionen som räknas utan agerandet! Och folk behöver ibland verktyg för att agera rätt.

Nihal exemplifierar med en självupplevd situation där någon sa: ”Jag har alltid sagt n-boll, vad är problemet” och sedan, när hen fick kritik, berättigade beteendet genom att citera en svart person som ”aldrig haft problem med det”.

– Då lägger man allt på en person och ser inte strukturen. Rasifierade personer känner sig tvungna att alltid ta ansvaret och fajta och säga ifrån.

Just strukturer är centralt när man pratar om rasism. Liksom kunskap om intersektionalitet: att en person kan vara en del av många strukturer som påverkar personen, dess ställning och hur den blir bemött.

– Intersektionalitet är ett sätt att förstå vem en person är och inte vem vi TROR att en person är. När vi inom IM möter deltagare, besökare och volontärer är det viktigt att inte bara definiera någon som ”en afghansk kille” eller ”en kvinna” till exempel. Man måste se helheten och alla nyanser, strukturer och perspektiv. Och alltid utgå från hur personen själv identifierar sig, och inte våra fördomar om vem personen är.

En stor utmaning under såväl samtal som utbildningar var den begränsade tiden.

– Det här är ett jätteämne. Man hinner inte prata om allt och det tar tid att hitta strategier för att bemöta någon som uttrycker sig rasistiskt.

– Vi hann bara gå in på lite historia och några begrepp. Jag hade velat gå djupare in i vissa saker.

Det blev stundvis väldigt känslosamt och även om Nihal inte kan gå in på detaljer säger hon:

– Afrofobi och annat folk möter varje dag är känslomässigt tungt att hantera.

Under utbildningarna mötte Nihal ett stort motstånd mot att prata om den sociala konstruktionen ”ras”.

– Det var lite tabu och känsligt. Vi behövde hela tiden motivera det. Många ville hellre prata om etnicitet och fördomar. Men det är viktigt att kunna prata om ras och rasifiering – det vill säga att bli bemött och tolkad utifrån den hierarki som finns i samhället – och viktigt att förstå att det faktiskt inte handlar om etnicitet. Annars kan vi inte prata om det som händer och det vi upplever.

– Vi tog också upp mikroaggressioner, som de i filmen ”Färgblind”, och om att våga reagera på rasistiska saker som släktingar och andra säger: ”Nästa gång ska jag fråga: Varför säger du så?”

En annan sak som diskuterades var hur man kan stötta personer som utsätts för rasism och alliera sig med den utsatta. Till exempel genom att följa personen hem eller att på möten, särskilt om man själv har en mer privilegierad position, stödja kollegor.

Samtalsplattformarna i Stockholm, Umeå och Malmö var tänkta som ett tillfälle för antirasistiska aktörer att nätverka och hitta en gemensam bas för fortsatt arbete. Samtalen började i en känsla av frustration över sakernas tillstånd. Deltagarna berättade om sina utmaningar och sin förtvivlan över att rasism och högerextremism ökar. Sedan började man dela idéer och resonera om hur man kommer vidare. Hur kan organisationer samarbeta trots konkurrens om bidrag och projektpengar? Vad kan göras med små resurser?

Och när samtalen gick mot sitt slut var den dystra stämningen från inledningen borta.

–Då var det faktiskt som om ett stort hopp lyste genom rummet, berättar Nihal Ragab och ler.

Vad kändes mest positivt annars?

– När jag kände viljan hos deltagarna att ta till sig ny kunskap för att kunna ändra sitt beteende. Som i Göteborg där en pappa sa: ”Min dotter tycker att jag ibland agerar och uttrycker mig rasistiskt. Därför är jag här.”

– Det är Gretaeffekten: en ny generation som ifrågasätter sina föräldrars tankar och värderingar!

 

FAKTA/VAD HÄNDER NU?

  • Utbildningarna: IM kommer att fortsätta arbeta med utbildningen samt inventera kunskapsläget i andra organisationer och erbjuda utbildningen till dessa. Utbildningen är en början. Sedan är det viktigt att organisationer och företag inventerar sina problem och jobbar återkommande och systematiskt med frågorna under luncher och möten samt har en verktygslåda att ta till för att prata om frågor som ”Hur skapar vi en trygg arbetsplats där ingen utsätts för rasism?” ”Vad händer på varje avdelning och vad kan bli bättre?”
  • Samtalen: Forum, som samlar civilsamhällets socialt inriktade organisationer, kommer att ordna nätverksträffar i Stockholm samt online. I Umeå blir det en uppföljningskonferens under 2020 plus att olika organisationer i staden har beställt utbildningen.
  • Hbtq-certifiering: Startades 2008 av RFSL, som sedan dess har certifierat över 400 verksamheter, både inom offentlig och privat sektor. Certifieringen är en kvalitetsstämpel som skickar en tydlig signal om ett normkritiskt tänkande och en verksamhets ställningstagande för allas lika rätt.
  • Jämlikhetsdata: Metod för att mäta strukturella skillnader mellan olika grupper, till exempel i organisationer, företag och kommuner, och  därigenom kunna motverka diskriminering och skapa förutsättningar för mer jämlikhet och inkludering. I folkbokföringsregistret finns idag data om diskrimineringsgrunderna kön och ålder men de övriga grunderna för diskriminering som till exempel etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg finns det inga siffror om och då är det också svårt att påvisa hur diskrimineringen ser ut och därmed kunna göra något åt den.
  • Vill du veta mer? Gå till IMs sida om antirasism. Missa inte heller vår kortfilm ”Färgblind” gjord av Zanyar Adami.