INDIVIDUELL MÄNNISKOHJÄLP SWEDISH DEVELOPMENT PARTNER

Välkommen granskning

17 augusti 2020 /

"IM är, enligt årsmötesbeslut, en uttalat antirasistisk organisation."

Martin Nihlgård
Martin Nihlgård
Generalsekreterare

Just nu skakas världen av protester mot rasism. Det som denna gång startade med att poliser dödade George Floyd, 25 maj i Minneapolis, har nu lett till protester och i viss mån uppgörelse med rasistiska strukturer runt om i världen. Allt från sportklubbar och myndigheter till städers utsmyckning och länders historieskrivning har ifrågasatts. Självklart når detta ifrågasättande också de organisationer som jobbar med internationellt utvecklingssamarbete ibland kallat ”biståndsbranschen”.

Att organisationer tycker sig ha ett gott syfte innebär självklart inte att de är fria från att upprätthålla både rasistiska strukturer och hysa individer som gör sig direkt skyldiga till rasistiska handlingar. Därför är det inte konstigt att denna diskussion också når biståndsbranschen och det är något vi på IM välkomnar.

Sveriges biståndshistoria bär på ett tungt kolonialt och rasistiskt arv, det har alltid funnits parallellt med den genuina viljan att faktiskt bygga en bättre värld.

Det tog sin början i missionen. Där fanns en vilja att göra människors liv drägligare, men det fanns också en önskan om att göra om ”dem” så att de blev mer lika ”oss”. Att få dessa människor som vi såg som mer primitiva att ta till sig den kristna tron som vi då såg som överlägsen och den enda vägen. Detta har på många håll och inom många samfund gått över till ömsesidig respekt och religionsdialog, men att säga att det inte finns kvar rester av det tankesättet vore en grov överdrift.

När Sverige började med statligt bistånd 1952 genom Centralkommittén för tekniskt bistånd (föregångaren till Sida) var grunduppdraget att ge fler ställen i världen tillgång till den teknik som gjort Sverige framgångsrikt. Men det går inte att blunda för maktstrukturen där att vita ”kunniga” människor åker iväg för att hjälpa svarta ”mindre kunniga” människor. Mycket arbete i biståndsvärlden bygger fortfarande på att vi skickar ut svenskar med en mer eller mindre medveten uppfattning om att den kompetensen inte finns på plats.

Orden och bilderna vi använder spelar roll. Ord och bilder som används kan få rasistiska strukturer att fortleva. När vi pratar om givande eller hjälpverksamhet finns en tydlig över- och underordning inbyggd i det. Det har synts i allt från sparbössor i form av svarta människor som bugar när du lägger i en peng till Live Aid’s ”vita räddare”. Och det syns fortfarande mycket i de bilder som används för att samla in pengar och det språk vi använder när vi beskriver människor beroende på om de är svenskar eller inte. Ju längre bort desto mer anonyma och ibland exotifierade blir personerna.

Just nu granskas också den etniska mångfalden inom biståndsbranschen och det är en slående vit bransch. Det syns i styrelser, i ledningar, bland personal, bland givare, bland medlemmar och bland volontärer.

IM välkomnar denna granskning och vill vara en del av lösningen. Vi har mycket kvar att göra, men vågar påstå att vi redan tagit de första stegen. Så låt mig avsluta med några exempel på vad IM gjort för att minska rasism inom organisationen och för att öka mångfalden.

IM är, enligt årsmötesbeslut, en uttalat antirasistisk organisation. Därför har vi antagit ett antirasistiskt positionsdokument för att tydliggöra internt var IM står i dessa frågor. På individnivå handlar det om att säkerställa att ingen individ (förtroendevald, medarbetare, volontär eller deltagare) inom IM utsätts för rasism. På organisationsnivå om att säkerställa kunskap om antirasism inom organisationen som helhet och att som organisation tydligt ta ställning för antirasism. På institutionell nivå måste vi belysa och ifrågasätta rasistiska strukturer och påverka för att förändra dessa. Det är ett inriktningsbeslut och ett dokument som vi börjat jobba mot, men vi är långt ifrån klara. Några konkreta insatser vi gjort är:

  • Vi har satsat på att utbilda i antirasism. För att kunna jobba bra med antirasism måste vi börja med oss själva och stärka vår egen kunskap. Det har vi gjort under de senaste åren genom utbildning för både medarbetare, medlemmar och volontärer.
  • Vi har jobbat med att minska skillnaden mellan deltagare och volontär för att nå ömsesidig integration och engagera fler nyanlända som medlemmar och volontärer. I exempelvis arbetet med RådRum ska vid varje individuellt RådRum hälften av rådgivarna ha egen erfarenhet av migration.
  • Vi har lyft nyanländas röster och berättelser i kampanjer som Det nya landet och Vardagsrasism.
  • Vi har internationellt breddat rekryteringen genom att hitta lokal kompetens i stället för att skicka ut svenskar. (Idag är 4 av 5 regionchefer utanför Sverige lokalanställda, liksom all övrig personal utanför Sverige). Vi har breddat rekryteringen genom att prova oss fram med olika former bland annat kompetensbaserad rekrytering.
  • Vi har sett över och utvecklat vårt bildspråk och hur vi berättar om personer i våra olika verksamheter runt om i världen.
  • Vi har en nationell valberedning som tydligt jobbat med mångfaldsfrågan och har en nationell styrelse med hög kompetens och bred mångfald ur olika aspekter.

Vi är stolta över det vi har gjort, men ödmjuk inför det arbete vi har framför oss, välkomna med i det arbetet!

Martin Nihlgård
Martin Nihlgård
Generalsekreterare