Debatt: Öka biståndet till kvinnor och flickor

För Ferina i Indonesien började varje skoldag med en brant klättring ner till en källa. Ibland behövde hon hämta vatten flera gånger om dagen. Hon kom ofta för sent till skolan och blev bestraffad för det.

En djupborrad brunn med ledningar fram till husen förändrade hennes vardag. Förslaget kom från byns ungdomsgrupp, som Ferina var med i, och gick igenom i byrådet. I dag har byns 40 hushåll vatten framdraget, och Ferina leder samma grupp som hon själv gick med i som 15-åring.

Berättelsen är inte bara ett exempel på vad bistånd kan åstadkomma. Den är också en påminnelse om vad som står på spel när biståndet skärs ned.

När världen blir fattigare, varmare och mer konfliktfylld är det kvinnor och barn som ofta drabbas först och hårdast. Det är flickor som tvingas lämna skolan när familjens försörjning sviktar. Det är kvinnor som får ett större ansvar för vatten, mat och omsorg när klimatförändringarna slår mot lokalsamhällen. Det är barn som riskerar att hamna i barnarbete, barnäktenskap eller tvingas på flykt.

Och det är just då Sverige behövs som mest.

Vi skriver detta som två biståndsorganisationer med rötter i södra Sverige, men framför allt som organisationer som varje dag ser vad långsiktigt utvecklingssamarbete kan innebära i människors liv.

I Malawi arbetar IM tillsammans med lokala kvinnogrupper som får lära sig att sy tvättbara mensskydd. Kvinnorna kan sedan sprida kunskapen vidare till andra kvinnor och flickor. För en flicka kan en tvättbar tygbinda vara skillnaden mellan att stanna hemma när hon har mens och att gå till skolan. För kvinnan som syr den kan samma insats innebära nya kunskaper, en inkomst och större självständighet.

Det är precis den typen av förändring som långsiktigt bistånd kan skapa. Inte genom att göra människor beroende av hjälp, utan genom att stötta människor så att de förändra sina egna liv.

Men det är också sådant bistånd som riskerar att försvinna när politiken blir kortsiktig.

För bistånd handlar inte bara om att släcka akuta bränder. Det handlar också om att bygga samhällen där människor får möjlighet att själva förändra sina liv. Om att ge flickor möjlighet att gå kvar i skolan. Om att stärka kvinnors ekonomiska självständighet. Om att försvara människors rättigheter och demokratiska utrymme. Om att göra samhällen bättre rustade för nästa kris.

Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom.

Den nya regeringen kommer att möta krav på mer pengar till försvar, beredskap, välfärd och andra angelägna områden. Det kommer att vara svåra prioriteringar. Men det får inte bli ett argument för att Sverige ska dra sig undan från sitt internationella ansvar.

Att Sverige under decennier avsatte motsvarande en procent av BNI till internationellt bistånd var inte ett uttryck för att världen var mindre komplicerad då. Det var ett uttryck för att Sverige förstod att långsiktigt ansvar kräver långsiktiga åtaganden.

Nu har biståndet minskat kraftigt samtidigt som behoven växer. Det är en farlig kombination.

När resurserna minskar ökar konkurrensen om pengarna. Då riskerar långsiktigt utvecklingsarbete att ställas mot akuta humanitära behov, kvinnors rättigheter mot andra politiska prioriteringar och flickors utbildning mot kortsiktiga svenska intressen.

Nu behöver den nya regeringen välja om Sverige ska fortsätta på vägen mot ett allt mindre och mer kortsiktigt bistånd – eller åter bli ett land som går före. 

På Ystad Summit den 3:e september möter vi politiker för att diskutera just den frågan: vilken roll ska Sverige spela i en värld där behoven växer och biståndet minskar? Vår uppmaning till den regering som tillträder efter valet är tydlig:

• Återinför enprocentsmålet. Sverige har råd. Det är dessutom en investering för en tryggare framtid för oss alla.
• Öka andelen av biståndet som går till kvinnor och flickor – till deras utbildning, hälsa, försörjning, rättigheter och möjlighet att delta i samhället och fatta beslut om sina egna liv.
• Värna det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Akuta kriser kräver snabba insatser, men de får inte ske på bekostnad av det arbete som förebygger fattigdom, stärker människors motståndskraft och bygger fredliga, demokratiska och jämställda samhällen.
• Låt barn och unga få vara med och bestämma. Barn påverkas mest och längst av de beslut som fattas om klimat, försörjning och utbildning men hörs sällan när besluten tas. Sverige bör ställa krav på att barns delaktighet finns med i de insatser vi finansierar.

I en värld där krig, klimatförändringar och växande ojämlikhet förstärker varandra behövs mer internationellt samarbete, inte mindre. Vi behöver investera i människor innan kriserna blir ännu större och dyrare.

Ferina handlade en brunn om mycket mer än vatten. För flickorna i Malawi kan ett mensskydd vara skillnaden mellan skolgång och avhopp. För kvinnorna som organiserar sig kan arbetet innebära större makt över både den egna vardagen och samhällets framtid.

Det är förändring som börjar lokalt, men som får konsekvenser långt bortom den enskilda människan.

När den nya regeringen efter valet lägger sin budget kommer det att finnas många som vill att deras behov ska prioriteras. Vi hoppas att regeringen också minns dem som inte sitter vid förhandlingsbordet.

• Flickan som går flera timmar för att hämta vatten.
• Flickan som riskerar att lämna skolan när hon får mens.
• Kvinnan som försöker skapa en egen försörjning.
• Barnet som växer upp mitt i en klimatkris eller konflikt.

Svik inte dem.

Gabriella Fredriksson
Generalsekreterare, Individuell Människohjälp (IM)

Martina Hibell
Generalsekreterare, Barnfonden