”Det är krig, jag kan dö när som helst, och jag har fortfarande så många planer.”
För Alisa Epifanova, konstnär och konstproducent från Dnipro, blev kriget en brutal påminnelse om att livet inte går att skjuta upp. När hon tvingades lämna sin hemstad började hon på nytt – och hittade en plats där hon kunde utvecklas, skapa och förena de olika delarna av sitt yrkesliv.
I dag arbetar Alisa med både konst och konstproduktion på Research and Product Design Center POLE i Ivano-Frankivsk. Här har hon hittat mer än en arbetsplats. Hon har hittat människor, material och möjligheter som låter henne utvecklas och prova nya vägar.
– Kriget tvingade mig att sluta skjuta upp mitt liv. Jag minns att jag tänkte då: det är krig, jag kan dö när som helst efter ännu en beskjutning, och jag har fortfarande så många planer och projekt som jag inte har förverkligat. Så jag bestämde mig för att börja ta steg mot att förverkliga mig själv som konstproducent och konstnär, säger Alisa.
Ett nytt kapitel
Före den fullskaliga invasionen levde Alisa mellan Kyiv och Dnipro. Hon arbetade med medieproduktion och projektledning och producerade bland annat tv-reklam. Parallellt utvecklade hon sitt eget konstnärskap.
Några månader innan den fullskaliga invasionen återvände hon från Kyiv till Dnipro. När kriget bröt ut befann hon sig i familjens hem i en by utanför staden. Trots att vänner uppmanade henne att lämna landet var Alisa säker på att hon ville stanna i Ukraina.
Men i april 2022 blev situationen i Dnipro för farlig. De ständiga beskjutningarna gjorde att Alisa till slut lämnade staden och flyttade till Ivano-Frankivsk i västra Ukraina.
Att lämna det välbekanta var inte enkelt. Hon gick från livet i två stora städer till en helt ny tillvaro i en mindre stad. Samtidigt blev flytten början på något nytt.
– Kriget tvingade mig att sluta skjuta upp mitt liv.
I stället för att vänta på att livet skulle återgå till det normala bestämde sig Alisa för att börja arbeta mot sina drömmar.
”Det skulle vara otroligt att få arbeta här”
År 2024 gick Alisa av en slump på invigningen av Research and Product Design Center POLE. Centret har etablerats av den ukrainska organisationen Metalab, vars verksamhet har fått stöd av IM under flera år.
Det var framför allt atmosfären och människorna som fångade hennes uppmärksamhet.
POLE är över 1 000 kvadratmeter stort och rymmer flera olika verkstäder och kreativa miljöer. Här finns bland annat trä- och keramikverkstäder och ett biolaboratorium där man forskar på biologiskt nedbrytbara och miljövänliga alternativ till plast och utvecklar nya material.
För Alisa öppnade platsen upp en värld av möjligheter.
– När jag såg POLE för första gången tänkte jag direkt: wow, vilken fantastisk plats. Och jag tänkte helt enkelt – det skulle vara otroligt att få arbeta här. Det finns så många olika verkstäder, och här skulle jag kunna hitta nya sätt att förverkliga mig själv, berättar Alisa.
Och det var precis vad hon började göra.
I dag kombinerar hon sitt konstnärskap med att arbeta som konstproducent. För första gången har hon kunnat förena yrkesroller som tidigare varit åtskilda.
– Jag ser mig själv fortsätta att fördjupa mitt konstnärskap här. Både ”makroklimatet” och ”mikroklimatet” passar mig perfekt. Bredvid POLE ligger ett konstcenter, så jag kan kombinera konstnärligt arbete med konstproduktion. Det här är en period i mitt liv då jag kan samla mina olika kreativa och professionella roller under samma tak. Jag känner att jag är precis där jag hör hemma – som en människa som har fått möjlighet att förverkliga sig själv, säger hon.
En plats att växa på
Krig förändrar människors liv på många sätt. Det kan ta ifrån människor deras hem, trygghet och möjligheter att arbeta. Det kan också göra det svårt att fortsätta utvecklas och att vara en del av de sammanhang där idéer och framtid kan växa.
Därför spelar platser som POLE en viktig roll. Här kan människor arbeta, mötas, lära av varandra och skapa något nytt.
För Alisa har POLE blivit en sådan plats.
– POLE är en plats med en stark gemensam energi. Här finns många människor, många idéer, möjligheter och en drivkraft att skapa något nytt, säger hon.
– För mig är det en fysisk plats, men också en mental och energimässig plats. Här känner jag mig inte bara fysiskt tryggare, utan också lugnare mentalt.
Det är också ett exempel på vad långsiktigt utvecklingsbistånd kan möjliggöra.
Det handlar om att skapa förutsättningar för människor att fortsätta arbeta, använda sin kompetens och utveckla nya idéer. Om att stärka organisationer och bygga miljöer där människor kan mötas, lära och växa.
Och om att ge människor möjlighet att inte bara klara sig igenom en kris, utan också börja bygga vidare.
För Alisa har det inneburit en plats där hennes olika världar kan mötas – konstnärskapet, materialen, idéerna och arbetet med andra människor.
I dag säger hon att hon för första gången på länge verkligen älskar det hon gör.
– Nu för tiden säger jag ofta till mina nära och kära: Jag älskar det jag gör. Och det är en fantastisk känsla. Det är något som föddes här.
Textbearbetning av underlag från Metalab: Malin Kihlström