Tania tvingades börja om – men inte från noll
Krig förstör inte bara hus, arbetsplatser och infrastruktur. Det kan också rycka undan människors möjlighet att arbeta med det de kan, försörja sig och fortsätta utvecklas. För Tania Melnykova, bioteknolog från Charkiv, blev kriget ett abrupt avbrott i en livslång karriär inom forskning och läkemedelsutveckling.
I dag är hon tillbaka i laboratoriet. Med stöd från IM arbetar hon på Research and Product Design Center POLE i Ivano-Frankivsk, där hon återigen får använda sin kompetens och utvecklas inom vetenskap och bioteknik.
– Jag kunde återvända till det jag älskar, fortsätta utvecklas inom vetenskap, experiment och forskning och komma tillbaka till det fascinerande laboratorielivet. Jag älskar verkligen mitt yrke och det jag gör nu, säger Tania.
Ett liv och en yrkesroll som ställdes på paus
Tania hade arbetat med läkemedelsutveckling, kemisk och farmaceutisk forskning och bioteknik. Vetenskapen hade alltid varit en självklar del av hennes liv.
– Redan innan jag fick barn arbetade jag med utveckling av läkemedel, kemisk, farmaceutisk och bioteknologisk forskning och utveckling. Vetenskap har alltid varit en del av mitt liv, säger Tania.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion tvingades hon lämna Charkiv tillsammans med sin familj. I Ivano-Frankivsk fanns få möjligheter att fortsätta inom hennes specialområde.
– Västra Ukraina, där jag hamnade efter att ha tvingats lämna Charkiv, var inte lika rikt på tillverkningsföretag eller läkemedelsindustri där jag hade arbetat. Jämfört med staden där jag tidigare bodde var möjligheterna väldigt begränsade. I Ivano-Frankivsk kunde jag inte hitta någon läkemedelsforskning och utveckling där jag kunde fortsätta arbeta inom mitt område.
För den som tvingas lämna sitt hem innebär kriget ofta att mycket måste börja om från början. Arbete, sociala nätverk och sammanhang försvinner samtidigt som den ständiga osäkerheten skapar en vardag där det kan vara svårt att planera för framtiden.
För Tania innebar det också att hennes professionella liv sattes på paus.
Under en period ägnade hon sig åt att hemma med sina barn på heltid, men insåg så småningom att hon ville återvända till vetenskapen och forskningen. Till en början blev hon inbjuden att ansluta till ett team av andra Charkivbor som redan arbetade i Ivano-Frankivsk och som behövde hennes kompetens.
En viktig vändpunkt blev när Tania upptäckte Research and Product Design Center POLE – ett professionellt utrustat biolaboratorium där man bland annat forskar på biologiskt nedbrytbara och miljövänliga alternativ till plast och utvecklar nya material.
– Här på POLE hittade jag likasinnade människor. Jag tycker att vi samarbetar väldigt bra och kan ge varandra precis det som har saknats. Jag kan använda min kompetens här, och POLE hjälper mig att utvecklas professionellt eftersom allt som behövs för det finns här – professionell utrustning, en inspirerande miljö och stöd, säger Tania.
När bistånd blir till möjligheter
I dag arbetar Tania med biotekniska processer och laboratoriearbete. Hon har fått möjlighet att fortsätta forska och utvecklas inom ett område som hon älskar.
Det är ett konkret exempel på vad långsiktigt utvecklingsbistånd kan innebära. Det handlar inte bara om att möta akuta behov när en katastrof inträffar. Det handlar också om att skapa förutsättningar för människor att kunna försörja sig, använda sin kompetens och vara med och bygga framtidens samhälle – även under mycket svåra omständigheter.
För att det ska vara möjligt behövs mer än en arbetsplats. Det behövs utrustning, kunskap, nätverk och miljöer där människor kan utvecklas.
POLE har etablerats av den ukrainska organisationen Metalab, vars institutionella verksamhet har fått stöd av IM under flera år.
– Tack vare stödet från våra partners kan jag genomföra många av mina projekt i POLE biolabb, eftersom utrustningen, lokalerna och de rätta förutsättningarna finns här, säger Tania.
Att få tillbaka sin självständighet
För Tania handlar det i dag inte bara om att kunna arbeta inom sitt område. Det handlar också om att känna att hon kan utvecklas professionellt och vara självständig.
Trots att kriget tvingat henne att lämna både sin hemstad och sitt tidigare professionella sammanhang har hon kunnat hitta en ny väg tillbaka till vetenskapen – i en ny stad och i ett nytt sammanhang.
Hennes berättelse visar vad långsiktigt utvecklingsbistånd kan möjliggöra.
Det kan handla om att bygga upp institutioner, skapa arbetstillfällen och stärka lokalsamhällen. Det kan vara att ge människor tillgång till utbildning, utrustning och nätverk. Och ibland kan det vara något så konkret som att en forskare får komma tillbaka till sitt laboratorium.
För Tania betyder det att hon kan fortsätta sitt arbete inom vetenskapen. För Ukraina betyder det att kunskap, kompetens och framtidstro kan tas till vara.
Och det är också utveckling.
Textbearbetning av underlag från Metalab: Malin Kihlström