Vart är biståndet på väg? Göran Holmvist gästar IM-podden
Det är valår i Sverige – men också ett brytningsår för det globala biståndet. När Göran Holmqvist, generalsekreterare för ForumCiv, gästar IM-podden #valspecial i Lund målar han upp en bild av ett system under hård press. Nedskärningar, politiska omprioriteringar och en förändrad världsordning håller på att rita om kartan för internationellt utvecklingssamarbete.
Men vart är biståndet egentligen på väg?
En värld där stödet krymper
Holmqvist beskriver de senaste åren som exceptionella. Det började med drastiska nedskärningar i USA – där beslut kopplade till Donald Trump slog hårt mot det amerikanska biståndsorganet USAID. Effekten blev global.
– Det är som att en matta har dragits bort, säger han. Under den finns hål som ingen riktigt har råd att fylla.
Flera stora givarländer har följt efter. Sverige är inget undantag. Biståndet har minskat från 1 procent av BNI till 0,7 procent, samtidigt som en växande andel öronmärks för andra ändamål, som stöd till Ukraina eller svenska exportintressen.
Konsekvenserna, menar Holmqvist, är tydliga: de mest utsatta regionerna i Afrika, Asien och Mellanöstern får mindre stöd.
Från solidaritet till egenintresse
En av de mest genomgripande förändringarna handlar om vad biståndet ska vara till för.
Tidigare har svensk biståndspolitik haft ett tydligt fokus: att bekämpa fattigdom och förtryck. Nu ser Holmqvist en förskjutning mot nationella intressen.
– Man talar mer om vad biståndet kan göra för Sverige, mindre om vad det ska göra för världen.
Det märks inte minst i vilka länder som prioriteras bort. Flera av de fattigaste och mest konfliktfyllda länderna har fått minskat stöd – delvis för att de anses svåra att arbeta i, men också för att de saknar ekonomiskt intresse för Sverige.
Samtidigt varnar organisationer som OECD och Världsbanken för just detta: att vända ryggen åt de svåraste kontexterna riskerar att förvärra både fattigdom och konflikter.
Civilsamhället pressas från flera håll
En annan tydlig förändring gäller civilsamhällets roll.
ForumCiv samlar runt 160 svenska organisationer, från små lokala initiativ till större aktörer. Deras arbete påverkas nu av nya regler, minskad finansiering och ökad politisk misstänksamhet.
Ett exempel är att stöd till informations- och utbildningsinsatser i Sverige har tagits bort. Program som tidigare hjälpte skolor att förstå globala frågor har försvunnit.
– Det handlar om att skapa förståelse för vad bistånd gör. Utan den förståelsen riskerar stödet att urholkas, säger Holmqvist.
Samtidigt införs nya krav på hur bistånd får förmedlas. Färre “mellanhänder” ska användas – en reform som enligt Holmqvist riskerar att få motsatt effekt: mer fragmentering, sämre samordning och svagare lokala partnerskap.
En hårdare politisk ton
Trots att opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna inte vill minska biståndet, har den politiska retoriken blivit allt mer kritisk.
Holmqvist ser en förklaring i ett förändrat politiskt landskap, där partier konkurrerar om väljare i gränslandet till Sverigedemokraterna. Resultatet blir en “triangulering” där fler partier rör sig mot en mer restriktiv hållning.
– Problemet är att människor inte känner igen sig i retoriken. Det skapar en känsla av avstånd mellan politik och opinion.
Denna polarisering gäller inte bara bistånd – utan även frågor som klimat och migration. I förlängningen riskerar det att påverka demokratin, menar han, när människor börjar leva i olika verklighetsbilder.
Vad händer globalt?
Utvecklingen i världen gör inte situationen mindre akut.
Enligt V-Dem Institute lever idag omkring 74 procent av världens befolkning i auktoritära stater. Samtidigt minskar stödet till demokratiarbete.
Här spelar civilsamhället en avgörande roll, särskilt i länder där staten inte går att samarbeta med, som Myanmar. Men även i mer “grå” länder, som Tanzania, finns möjligheter att stödja positiva krafter inom exempelvis sjukvård, utbildning och myndigheter.
– Man måste leta efter sprickorna i muren, säger Holmqvist.
En möjlig vändpunkt?
Trots den mörka bilden finns det hopp.
Holmqvist ser tecken på en internationell motreaktion mot en snäv “my country first”-politik. Han lyfter bland annat Alexander Stubb och Mark Carney, som båda argumenterat för ökat internationellt samarbete.
Budskapet är tydligt: i en osäkrare värld ligger det i små och medelstora länders egenintresse att samarbeta, särskilt med länder i det globala syd.
– Det som tidigare var moraliskt rätt har nu blivit strategiskt nödvändigt, säger Holmqvist.
En keps och en påminnelse
Samtalet i Lund rör sig mellan globala maktförskjutningar och konkreta policyförändringar. Men i slutändan handlar det om något mer grundläggande: synen på ansvar.
När inspelningen avslutas lämnar Göran Holmqvist IM-kontoret i Lund med en IM-keps med texten:
“Medmänsklighet är inte politik.”
Kanske är det just där, mellan princip och praktik, som biståndets framtid avgörs.
Fakta: Vem är Göran Holmqvist?
Göran Holmqvist har lång erfarenhet av internationellt utvecklingsarbete. Innan han blev generalsekreterare för ForumCiv arbetade han under många år på Sida, där han bland annat var avdelningschef.
Han har även varit verksam inom forskarvärlden, med fokus på utvecklingsfrågor och biståndets effekter. Kombinationen av praktisk erfarenhet och analytiskt perspektiv präglar hans syn på biståndet: pragmatisk, men tydligt värderingsdriven.
