Idag är det kris för demokratin i världen
Idag är det Internationella Demokratidagen. Sällan har den varit så viktig att uppmärksamma. Mest för alla de länder där demokratin har minskat under de senaste decennierna, men även för Sverige. Även vi har mörka moln på demokratins himmel.
Efter andra världskriget började demokratin långsamt att vinna mark i världen. Människor i många länder slogs för frihet och grundläggande rättigheter. Diktaturer på flera kontinenter ersattes med rösträtt och flerpartisystem.
Allra mest ökade demokratin på 1990-talet, efter Sovjetunionens kollaps. Vid millennieskiftet inträffade det historiska att mer än hälften av alla på jorden levde i länder med mer eller mindre demokratiska länder.
Men det blev ett kort lyckorus för folkstyret. Idag är demokratin i världen i kris. För sjuttonde året i rad minskar antalet länder som av de internationella demokratiinstituten anses vara demokratiska. Och det ser inte ut att bli bättre.
En stor anledning är att ett antal demokratiskt valda regimer har demonterat demokratin inifrån. Polen, Ungern, Brasilien och Venezuela är bara några av många exempel på detta.
Populistiska regimer har begränsat individers fri- och rättigheter och försvårat för kontrollinstanser att utföra sitt arbete. Tack vare detta har man kunnat stärka sin makt än mer – och åkt rutschkana på demokratirankningen. Demokrati och mänskliga rättigheter är varandras förutsättningar.
Ett annat tydligt samband är att minskad demokrati hänger ihop med att polariseringen i dessa samhällen har ökat. Som i Indien, där en splittrad befolkning har blivit en god jordmån för Modis allt hårdare nationalism. Eller i USA, där graden av polarisering och Donald Trumps framfart följer varandra nedåt i diagrammen.
Detta bör även göra svenska politiker extra oroliga. Enligt demokratiinstitutet V-Dem har den politiska polariseringen ökat markant i Sverige under de senaste åren. Vi ser det i debatten, både i teve och i sociala medier. Vi ser det mellan kvinnor och män, mellan stad och land. Polariseringen är ett av de tydligaste hoten mot demokratin i Sverige just nu.
En dag som denna är tänkt för eftertanke. Vad vi måste värna och hur vi ska göra det. I detta ingår den svåra uppgiften att tydligt ta kampen för grundläggande demokratiska värden, för allas fri- och rättigheter – och samtidigt inte bidra till att öka polariseringen.
Av: Ola Richardsson