Kvinnors rättigheter
2014 röstade IM:s årsmöte igenom att vi skulle kalla oss en feministisk och antirasistisk organisation. Här kan du läsa mer om hur det påverkar vårt arbete.
Vad vi menar med feminism
När vi arbetar feministiskt utgår vi från ett intersektionellt perspektiv, vilket synliggör sammanfallandet av de olika diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Alla samhällen har normer, lagar och seder som är förknippade med vad det betyder att vara man eller kvinna. Tillsammans med rådande ojämställda maktförhållanden mellan könen, begränsas ofta kvinnans:
- Roll i beslutfattande processer
- Tillgången till och kontrollen över resurser
- Självbestämmande över sin kropp och hälsa
- Ekonomiska möjligheter
- Tillgång till sina mänskliga rättigheter
- Rätt att inte utsättas för våld
IM arbetar för att alla människor, oavsett könstillhörighet ska ha samma rättigheter och möjligheter samt att alla ska ges samma utrymme i de sociala-, politiska och ekonomiska rummen.
Vad du kan göra
Du kan delta i det feministiska arbetet som individ i vardagen genom att säga ifrån när du hör något diskriminerande, genom att engagera dig i en feministisk organisation eller genom att pusha för frågan i den organisation du redan är aktiv i.
Tag
Gå IM:s utbildning i feminism
Öka din kunskap om feminism och få tips om hur du kan bidra till minskad ojämlikhet mellan könen. Utbildningen tar cirka 45 minuter att genomföra.
Handlingskraft: sex kvinnor – sex kontinenter
Tracey, Zimbabwe
Se filmen om Tracey Chimoyo som brinner för att hjälpa barn som förlorat sina föräldrar i HIV/Aids till att kunna fortsätta gå i skolan.
I filmen får vi träffa Tracey, en äldre kvinna med starka kontakter till skolan och invånarna i hennes by som gör att hon ofta fungerar som medlare mellan parterna. Hon hjälper i det här fallet pojken Shelton att få ut sina betyg. Skolelever i Zimbabwe behöver betala för att få ut sina betyg som nödvändiga för att kunna fortsätta till nästa nivå. Kostnaden är inte alltid hög, men många barn får aldrig ut sina betyg för att föräldrarna inte har råd eller är sjuka i HIV/Aids.
Tracey kämpar för att lösa problem som dessa barn och familjer står inför. Hon sysslar själv med hönshållning och äggproduktion som ger henne en stabil inkomst och är medlem i en sparlåneklubb där hon och andra kvinnor kan bygga upp egna verksamheter för att kunna försörja sig. Hon rekommenderar Sheltons mamma till att göra något liknande, så att hon kan ha råd med hans skolgång.
Filmen visar tydligt hur försörjning, utbildning och hälsa påverkar varandra, både för individer och för ett helt samhälle. Den visar vilka konsekvenserna kan bli för barn i ett land hårt drabbat av hiv och aids kombinerat med ett politiskt instabilt läge. När föräldrar blir sjuka eller dör hamnar deras barn i beroendeställning till vuxna som inte alltid är deras släktingar eller har deras bästa i åtanke.
Reina, El Salvador
Reina Gúzman lever i El Salvador, ett land som är mycket otryggt för kvinnor och flickor. Se filmen där hon berättar om hur våldet och machokulturen påverkar kvinnor, och hur det har påverkat hennes relation till sin man.
Reina berättar om den utsatthet många kvinnor lever i på grund av den begränsade tillgången till information om mänskliga rättigheter och framförallt kvinnors rättigheter. Den okunskapen i kombination med att befinna sig i en beroendeställning till en manlig familjemedlem gör att många kvinnor är väldigt utsatta och saknar möjlighet att bryta sig loss. Därför jobbar IM för att fler kvinnor som Reina ska bli medvetna om sina rättigheter så att de kan finna kraft till att värja sig från våldet.
Filmen belyser den ojämställdhet som finns i El Salvador, ett land hårt präglat av en machokultur och som ännu är ärrat av inbördeskriget. Att vara kvinna i El Salvador är farligt och kvinnors frihet och möjligheter är begränsade. Mäns våld mot kvinnor är mer eller mindre socialt accepterat och sexuellt våld, våldtäkter och kontroll av kvinnors kroppar normaliseras.
Ludmila, Moldavien
Se filmen om moldaviska Ludmila Iachim som arbetar hårt för att personer med funktionsnedsättning ska inkluderas i samhället.
Ludmila drabbades själv av en svår virusinfektion som 13-åring vilket gjorde att hon blev förlamad från midjan neråt och idag sitter hon i rullstol. Det tog många år för henne att acceptera sin situation och i början höll hon sig gömd. Hon insåg till slut att hon är lika mycket människa som någon annan och bestämde sig för att inte längre se rullstolen som ett straff. Hon började gå som deltagare hos organisationen Motivatie och är idag anställd som projektkoordinator där.
Filmen belyser den otillgänglighet som staden Chisinau innebär för personer med funktionsnedsättning. Stigmatisering, okunskap och förutfattade meningar gör att omgivningen ser funktionsnedsättningen istället för människan. Tillgänglighet har heller inte varit en prioriterad politisk fråga på grund av ständig resursbrist och allt det här gör att personer med funktionsnedsättning inte kunnat kräva sina rättigheter på samma sätt som resten av befolkningen.
Anne, Malawi
Se filmen om Anne Chiwere i Malawi. Hon är med i en sparlåneklubb och jobbar för att kunna öppna en butik i sin egen hemby.
I filmen reser Anne till en marknad på en annan ort för att köpa hem varor i större volym som hon sedan kan sälja med vinst på hemmaplan, så att hon efterhand kan starta en egen verksamhet. Genom en sparlånegrupp, som i filmen kallas ”bank”, har hon möjlighet att gå ihop med andra kvinnor och spara pengar som sedan lånas ut till en i taget. Genom att lägga en viss summa vid varje möte har sparlånegruppen snart en grundplåt och kvinnorna kan presentera sina affärsidéer för varandra och låna pengar.
Filmen belyser sparlånegruppers roll för kvinnor att kunna bli självförsörjande. Att vara självförsörjande är viktigt för att också kunna ha makt över sitt eget liv. På grund av att flickor i högre grad än killar hoppar av skolan och får hjälpa till hemma har de sämre möjligheter till framtida självförsörjning. Familjerna och även ibland flickorna själva ser tidiga giftermål som enda utvägen till ett bättre liv där framtiden då innebär en beroendeställning till mannen. Sociala och kulturella förväntningar på unga flickor gör det svårt för dem att själva kunna bryta sig loss.
Mona, Jordanien
Se filmen om jordanska Mona Nahla som drömmer om att bli politiskt aktiv och vill stoppa diskrimineringen mot personer med funktionsnedsättning.
Mona anser att det är samhället, och inte personen, som har en funktionsnedsättning när inte alla platser är tillgängliga för alla. Hon själv fick polio som ung och är idag delvis förlamad i benen. Hon är aktiv i organisationen I am Human där hon tillsammans med andra människor samtalar, tränar och bedriver påverkansarbete. Tillsammans stärker de varandra till att kräva sina rättigheter.
Filmen belyser situationen i Jordanien för personer med funktionsnedsättning. Även om det finns starka lagar som skyddar barn och vuxna med funktionsnedsättningar så implementeras de inte och det anses vara en lågprioriterad fråga för ansvariga myndigheter. Dessutom råder resursbrist vilket leder till att lite görs för att garantera rättigheterna för människor med funktionsnedsättningar och de utsätts ofta för diskriminering.
Narala, Indien
Se filmen om Narala Amaravathi som fick sjukdomen lepra som ung och därför giftes bort med en man som också hade lepra. Situationen för lepradrabbade människor har blivit bättre sedan dess, men mycket finns kvar att göra.
Narala bor i Bethany Leprosy Colony, en koloni skapad av personer med lepra och deras familjemedlemmar. Narala är med i en kvinnogrupp som tillsammans väver produkter vilka säljs via Mesh. Kvinnorna delar på inkomsterna och använder sina intäkter till att tillsammans ta lån för enskilda eller gemensamma investeringar.
Filmen belyser vikten av ekonomisk trygghet för personer med funktionsnedsättning och personer med lepra och är ett exempel på hur Fair Trade kan skapa den möjligheten. Lepra var vanligt i Indien fram till 2000-talet och även om betydligt färre drabbas idag så lever många med konsekvenserna av att inte ha fått vård i tid. Leprasjuka personer exkluderades från samhället och det gjorde att människor drog sig för att söka vård i tid. Det gav konsekvenser för människornas möjligheter till ekonomisk och social trygghet. För att slippa omgivningens diskriminering bildade lepradrabbade egna byar, så kallade leprakolonier, runt om i landet och tillsammans kunde de där skapa sig en trygg tillvaro att bygga sin framtid i. Situationen ser idag bättre ut, men stigmatiseringen av leprasjuka finns kvar och det gör även flera av kolonierna.