Läkaren ville döda vårt barn

Familjen valde bestämt att inte följa läkarnas råd. Istället har de kämpat hårt för att förbättra Georghitas hälsa och skapa ett bra liv för sin son. Viktigast av allt, Gheorhitas mamma Natalia har aldrig försökt gömma undan sitt barn eller det faktum att han behöver specialhjälp.

– Jag har alltid trott att Gheorghita kommer börja prata en dag. Vi har gått igenom olika processer hela tiden. När han var tre och ett halvt så började han äntligen gå, säger Natalia.

Tidigare använde familjen sig av en social tjänst från Criuleni distriktet i Moldavien som kallas ”Mobile Team” som är ett hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar. Detta startades som ett projekt finansierat av EU och IM. Tjänsten innebär att assistenter agerar stöd i vardagen för familjer med funktionsnedsättning. Med hjälp av ”Mobile Team” lärde sig Gheorghita sig att räkna upp till fem samt skriva och rita. Hjälpassistenterna från teamet var en enorm tillgång och Gheorhita lärde känna dem mer och mer.

– Till en början la han inget fokus alls på kvinnorna från teamet. Efter ett tag började han däremot sitta i deras knä och vänta på dem så att de kunde leka tillsammans, säger hans mamma.

Den lokala skolan

Efter några år valde Gheorghitas föräldrar, efter råd från Gheorhitas psykolog, att sätta sonen på den lokala skolan. Där fanns det program för barn med extra behov. Föräldrarna kände en enorm rädsla över hur Gheorghita skulle bli välkomnad av de andra barnen och de var rädda att sonen skulle känna sig utanför och bli retad. Samtidigt förstod det att Gheorghita behövde komma utanför hemmet och träffa andra barn. Till en början så var Gherghita väldigt blyg och osäker, men med tiden öppnade han upp sig mer och mer. Utan att verbalt kunna prata med barnen så har han lyckats skapa vänner genom gestikulationer och leende.

– Första tiden så var han frånvarande och interagerade inte alls med de andra barnen. Nu går han till skolan med glädje och vill knappt gå hem. Jag tror att det sociala umgänget i skolan har hjälpt honom enormt i sin utveckling. De andra barnen går ibland fram och kramar honom och då ler han stort, säger Aliona Postoronca, stödlärare på gymnasiet i byn Mascauti.
Programmet som drivs av den lokala skolan består av olika moment. Delvis så får Gheorghita möjlighet att gå på lektioner med de andra barnen, och delvis går han på aktiviteter på ”Resource Center for Inclusive Education”. Här får han träna sin motorik och uppmärksamhet samtidigt som han tränar på olika sätt att kunna kommunicera utan tal.

– Vi försöker bland annat lära honom genom att spela olika spel och vi har upptäckt att detta gör honom motiverad till att försöka sitt yttersta, säger Aliona Postoronca.

Gheorghitas föräldrar hoppas att deras son ska få möjlighet till att utveckla så många färdigheter som möjligt för att i slutänden kunna leva ett självständigt liv.

Baserat på material från Youth Media Centre, IM partner.
Översättning: Michelle Andersson