Marken under våra fötter

Hettan i den lilla byn Hesagar i Jharkhand i Indien är nästan outhärdlig den här aprildagen. Det är över 45 grader varmt, men det känns om möjligt ännu varmare.

– Här kommer värmen inte bara från solen, den kommer också från marken som bokstavligen brinner under våra fötter, säger Rajiv Sinha, som jobbar på IM:s partner Srijan Foundation.

Kolgruvorna definierar livet

Hesagar är en av ett stort antal byar som ligger nära, eller ovanpå, övergivna kolgruvor här i Indiens kolbälte. Under den perforerade marken löper kilometerlånga gruvgångar. I många av dem finns fortfarande glödande kol kvar – och det känns.

Rajiv är ansvarig för de IM-stödda insatserna i området.

– Kolgruvorna i området definierar livet för människorna här, säger han.

Några av invånarna har samlats i byn för att berätta om sina liv och sin situation. En del sitter på stolar, andra på filtar på marken. Som i de flesta insatser som IM stöttar rör det sig om en kvinnogrupp. Befolkningen här är adivasier, Indiens stamfolk, som lever i avskildhet och ofta utsätts för diskriminering.

– Vi tar oss ner i gruvorna för att hitta kolbitar som vi kan sälja på marknaden och få några kronor för, säger Mani Tudu.

– Det är både farligt och olagligt, men vi har inget val! säger hon med eftertryck.

Det låter nästan ofattbart att kvinnorna kryper ner under jorden och letar kvarlämnade kolbitar för att överleva.

”Annorlunda väder”

Hur hamnade de i den här desperata ekonomiska situationen? Svaret är att jordbruket som de livnärt sig på i alla tider inte längre fungerar och inte ger tillräckliga inkomster. Orsaken är det som här kallas ”annorlunda väder” – det vill säga klimatförändringarna.

– Vattenbrist är det stora problemet. Vi har torka på ett sätt vi aldrig hade förut, berättar Anita Devi.

Vattenbristen är ett av de problem som Srijan fokuserar på tillsammans med kvinnorna i byn. Ett arbete som börjat ge resultat.

– Vi har börjat ställa om till ekologiskt jordbruk utifrån en modell som Srijan har utvecklat. Det nya sättet att odla kräver mindre vatten. Vi har också börjat att spara vatten på ett medvetet sätt, förklarar Namita Murmu.

Srijans odlingsmodell (Firm Field Farming) innebär en anpassning till de nya förhållanden som klimatförändringarna fört med sig. Den handlar om vad och hur det går att odla när marken är torr och hård.

Organisering förbättrar livet

Namita Murmu pekar också på en annan faktor som gjort att kvinnorna lyckats vända den negativa trenden och sakta men säkert fått det bättre.

– Organisation! Så mycket går att lösa nu när vi är organiserade och löser problemen tillsammans – och det tycker jag är det viktigaste som Srijan lärt oss.

Den förbättrade situationen gör att allt färre tvingas ner i gruvorna för att kunna försörja sig, men för dem som fortfarande måste det lever skräcken kvar. Den senaste tiden har kvinnorna satt upp avspärrningar och de har även försökt stabilisera gruvgångarna för att marken inte ska rasa ihop över deras huvuden – eller under deras fötter.

Kvinnorna reser sig och promenerar i väg till en damm som de vill visa och som de ser som en potentiell lösning på deras problem.

– Gruvorna har skapat stora gropar och i en av dem har det bildats en damm. Nu måste vi bara hitta ett sätt att forsla vattnet från dammen till byn som ligger någon kilometer bort, säger en av kvinnorna.

Kvinnorna i Hesagar kan inte stoppa klimatförändringarna, de bara drabbas av dem. Men tillsammans kan de hjälpas åt att anpassa sina liv till den nya situationen – och Srijan, IM och IM:s givare kan stötta dem i det. Det är vad klimaträttvisa handlar om.