Med kärlek och fair trade övervann Bel svårigheterna

Det var kärlek vid första ögonkastet när Bel Bahadur, som då var 20 år, först såg 19-åriga Maita Kumari Gurung på en festival i staden Gorkha i Nepal där de båda bodde. De pratade kort med varandra och bestämde där och då att de ville gifta sig och tillbringa resten av livet tillsammans. Kort därpå gick de till sina föräldrar och berättade, varvid föräldrarna gav dem sin välsignelse.

Idag, 33 år senare, lyser kärleken fortfarande ur deras ögon när de tittar på varandra. Men livet har varit grymt mot dem. Bara 20 dagar efter bröllopet gick Bel iväg på morgonen för att samla foder till parets boskap. Under arbetet föll han ner från en klippa och bröt ryggen. Hans vänner hörde en dov duns och tog sig snabbt ner till foten av klippan där de hittade honom. De tog honom direkt till sjukhuset där det visade sig att han var förlamad från midjan och ner. ”Jag minns inte den tiden, det är för smärtsamt att tänka på”, berättar Bel.

Inga möjligheter till försörjning

Under rehabiliteringen vid sjukhuset i Gorkha, träffade Bel en sjuksköterska som i vanliga fall arbetade på ett sjukhus i huvudstaden Kathmandu. Hon uppmuntrade honom att flytta till Kathmandu eftersom det skulle finnas större möjligheter för honom att kunna bygga upp ett liv där. Gorkha, där Bal och Maita bodde, ligger i en avlägsen bergstrakt utan bra infrastruktur.  Om han skulle bo kvar där skulle han bli helt beroende av familjen för att kunna klara sig, både vad gäller att ta sig fram och att försörja sig. I rullstol skulle han inte kunna fortsätta arbeta som bonde, och några andra möjligheter till försörjning fanns inte.

”Vi är ett team”

Bel och Maita bestämde sig för att flytta till Kathmandu. Staden var stor och överväldigande för det unga paret som aldrig hade rest tidigare. De kände ingen i staden, men som tur var kom de snart i kontakt med organisationen Nepal Leprosy Trust (NLT) som driver utbildningar i olika hantverk. NLT är medlem i Fair Trade Group som är en samarbetspartner till IM sedan 2015. Både Bel och Maita fick lära sig att tillverka produkter i läder. Direkt efter avklarad utbildning började Bel leta efter ett jobb. ”Men ingen ville anställa mig eftersom jag sitter i rullstol. De trodde att jag inte skulle kunna klara av mitt jobb eller att kunna hålla tider. Så jag började att tillverka pallar av trä och läder på egen hand och sålde dem till Mahagutti, en fair trade-affär i Kathmandu”, berättar Bel.

Efter ett tag blev han erbjuden ett jobb på NLT och där har han arbetat sen dess. ”Jag började med en lön på NPR 700 (ungefär 50 kronor) i månaden då och nu tjänar jag NPR 20 000 (ungefär 1 450 kronor) i månaden. Min fru arbetar också på NLT. Vi är ett team. Om min fru inte hade stöttat mig under hela resan hade livet varit väldigt svårt. Hade vi stannat i Gorkha hade jag inte klarat mig. Men nu är jag självständig. Om jag inte hade fått stöd av NLT så vet jag inte vad jag hade gjort med mitt liv.”