”Eldupphör betyder inte att kriget är över – och att kriget tar slut betyder inte att tragedin är över.”

”När det officiellt tillkännagavs att eldupphör trätt i kraft i Gaza, hade hundratusentals fördrivna redan samlats nära al-Nuwairi-kullen – den sista platsen de kunde nå utan att bli beskjutna av ockupationsarmén, som hindrade dem från att återvända till sina hem. De stirrade ut över horisonten, mot Wadi Gaza-bron, och väntade på ett tecken att de kunde återvända. Några brände sina tält i en symbolisk handling av fullständig vägran att fortsätta leva i fördrivning.

De första stegen jag tog mot Wadi Gaza var fyllda av fara. Dussintals odetonerade projektiler låg utspridda och utgjorde ett hot mot de fördrivna, och kvarlevorna av människor som försökt korsa detta område under de senaste månaderna låg fortfarande kvar på marken. Bland dem fanns kroppen av Muhannad Abu Sakran, 22 år gammal, en lovande ung palestinsk programmerare. Han arbetade med utveckling av mobilapplikationer och bidrog, genom organisationen Ajyal där han var styrelseordförande, till att skapa en app som hjälpte läkare på förlossningssjukhus att snabbt få tillgång till komplexa medicinska protokoll. Muhannad dödades i mitten av 2024 när han försökte återvända till Gaza City. Hans kropp låg kvar i månader, tills hans familj slutligen hittade honom och kunde identifiera honom genom hans kläder.

Efter två timmars oavbruten vandring nådde jag södra Gaza City. Jag stannade upp för att hämta andan. Gaza var inte längre sig likt – gatorna bar djupa ärr från striderna. Jag kände inte längre igen de vackra kvarter där jag tillbringat min barndom; mina vänners hus var jämnade med marken. Enligt Shelter Cluster – en sammanslutning av internationella och lokala organisationer som arbetar i Gaza – har 92 % av bostäderna i Gaza förstörts. Fördrivna familjer lever under omänskliga förhållanden, hopträngda i trasiga tält, barn riskerar hemlöshet, och kvinnor lever i en ständig känsla av otrygghet. På grund av bristen på boendematerial tvingas människor ta sin tillflykt till skadade byggnader, vilket utsätter dem för livsfara från odetonerad ammunition. Antalet saknade personer uppskattas till cirka 11 000, medan ockupationen håller 9 846 palestinier fängslade – en siffra som inte inkluderar de tusentals som arresterades från Gaza efter den 7 oktober 2023.

Fram till 2025 har Ajyal, tillsammans med många samarbetspartners, tillhandahållit utbildning till cirka 5 000 barn och psykosocialt stöd till 77 421 fördrivna, varav minst 70 % var kvinnor och barn. Dessutom driver Ajyal ett akut humanitärt projekt för Gaza-krisen, där tiotusentals fördrivna får matpaket, grönsaker, frukt, hygienartiklar och bröstmjölksersättning som en del av organisationens insatser för att stärka människors motståndskraft. Men dessa ansträngningar utgör bara en liten del i förhållande till de verkliga behoven.

Rapporter visar att givarländer endast har betalat ut cirka 146,4 miljoner dollar av de 4,07 miljarder dollar som krävs för att hantera krisen i Gaza – vilket motsvarar endast 3,6 % av de akuta behoven för de 3,3 miljoner människor som bedömts vara i behov av humanitär hjälp. Detta innebär att palestinier utan resurser lämnas åt sitt öde att möta svält och organiserad utrotning på egen hand.

Det som krävs nu är att palestinierna inte lämnas ensamma att möta den pågående folkmordskampanjen och de växande riskerna för tvångsförflyttning. Det är avgörande att deras situation inte bara ses som en humanitär kris, utan också som en fråga om deras rätt till självbestämmande. Eldupphör innebär inte att folkmordet upphör, och att kriget tar slut betyder inte att tragedin är över.”

Foto huvudbild: Hosny Salah

Texten är även publicerad som en debattartikel på arabiska på Alkompis, en nyhetssajt som riktar sig till arabisktalande i Sverige.