Från ruinerna i Mariupol till en ny framtid: Katerynas kamp för överlevnad

Det pågår ett krig i Ukraina, det vet nog alla, men vilka effekter det får på ett samhälle kanske man inte fullt ut förstår. Många flyktingar har lämnat landet, men de flesta har fått flytta inom landet.
Kateryna Sveshnykova är en av dem.
Jag heter Erik Törner och är kommunikatör för IM. Jag träffade Kateryna för några månader sedan i Ivano Frankivsk, som ligger i västra Ukraina.
Kateryna satt i sin frisörstol i den lilla frisörsalong hon öppnat, och berättade lugnt och stilla om fruktansvärda upplevelser. Hon berättade om kriget, om skräcken, om all osäkerhet och otrygghet, och om tacksamheten för att ha fått hjälp.
Idag jobbar hon som frisörska, tack vara stödet från IM. Hon kan därmed försörja sig, hon träffar människor varje dag, har ett ganska normalt liv med jobb och hem för henne – och för hennes katt.
– Min katt bar jag med mig hela vägen, berättar hon och skrattar.
– För han är min bästa vän.
Katerynas berättelse om flykten låter, för någon som sett kriget i Ukraina svepa förbi på nyheterna, som ren och skär skräck.
– Jag växte upp i Donetsk. Jag flyttade till Charkiv för jag hade hört så mycekt gott om staden. Men när kriget började kändes det oroligt vara kvar där, många började flytta på sig och lämna. Så det gjorde jag med.
Kateryna flydde till… Mariupol.
Ur askan i elden
Begreppet ”ur askan i elden” har sällan känts så ödesmättat. För alla som har sett nyhetsinslagen från Mariupol vet vad som kom att drabba staden. I princip är den idag utraderad, bombad till grus.
– Jag levde under de konstanta bombningarna där, och sedan levde jag en månad under den ryska ockupationen när de tagit kontroll över staden. Men jag förstod att jag måste fly.
Kateryna lyckades lämna Mariupol.
– Det var en vecka till fots tills vi nådde ukrainskkontrollerad mark. Det var kaotiskt och känns i efterhand nästan lite overkligt. Men med bussar och bilar och alla möjliga transporter lyckades jag till slut komma hit, till Ivano Frankivsk.
Kateryna är allvarlig, men ler sedan när hon lägger till.
– Med min katt Rurik. Han klarade sig han också.
Det var också Rurik som gjorde att hon stannade i Ukraina och inte lämnade landet. För katten Rurik har inga dokument.
– Ja, vad ska jag säga, alla människor kanske inte förstår det men jag fullkomligt älskar min katt.
Rurik var sjuk och fick behandling. För Rurik blev nämligen kvar i lägenheten i Mariupol när den bombades. Han hann inte med ner i skyddsrummen, där Kateryna gömde sig under tiden hennes lägenhet och hela hyreshuset smulades sönder av rysk beskjutning.
– Han är så glad att han överlevde att han bara äter – och han har fått en stor kattmage, säger hon och skrattar.
Fick lämna sin mamma i Donetsk
Det är lättare att prata om katten Rurik än det hon lämnat bakom sig. Kvar i Donetsk är Katerynas 72-åriga mamma. Idag är det ryskkontrollerat område.
– Mamma blir så orolig när hon hör hur mycket ryssarna bombar här i Ukraina, men det är svårt att ha mycket kontakt.
Kateryna blir tyst en stund, det är uppenbart oroligt tänka på familjen kvar i de ryskkontrollerade delarna av östra Ukraina.
Istället berättar hon om livet idag, i Ivano Frankivsk.
– Det är tack vare ert stöd jag kan jobba och överleva. När jag kom hit var det en helt ny stad, lång långt hemifrån, och jag behövde allt. Mat, bostad och sjukvård.
Kateryna hörde talas om DOM4824 för de kunde, med stöd av IM, dela ut vouchers som nyanlända flyktingar kunde byta mot mat och hygienartiklar.
Tillsammans har IM och lokala samarbetsorganisationer gjort mycket för att underlätta livet för många av alla de som flytt från de östra krigsdrabbade delarna av Ukraina. Mat och akuta humanitära behov i början, idag också stöd för att skapa nya sysselsättningar och nya bostäder.
– Jag minns när jag träffade de som arbetade för DOM4824 första gången, berättar Kateryna. Det var en sådan energi! Där fanns hopp och vilja att göra nåt bra av situationen, att skapa ett nytt liv. Det inspirerade mig! Jag fick en vilja och en knuff att starta om.
Och det gjorde hon. Med sin frisersalong som drivs tillsammans med andra ensamma kvinnor som flytt från östra Ukraina. Salongen är ett ”co-working space” där man erbjuder klippning, massage, sminkning och andra liknande tjänster.
– Vi tvingas ofta kombinera många olika jobb för att få livet att gå ihop, och jag är bara glad att jag gått från 3 jobb till 2, berättar Kateryna.
Fortsatt stöd i form av matkuponger
Ändå går det inte riktigt ihop och hon får fortsatt visst humanitärt stöd i form av matkuponger. Men som entreprenör och privat företagare har hon nyss börjat. På sikt tror hon att hon ska klara sig utan stöd – vilket är målet.
Sakta men säkert har Kateryna – och katten Rurik – så fått ett nytt liv, på en ny plats, långt hemifrån. Men framförallt långt ifrån krig och skräck. Och det är tack vare gåvor från dig som givare.
Det fortsätter komma flyktingar från kriget till västra Ukraina, och till Ivano Frankivsk. De behöver också något att äta och någonstans att bo i ett akut läge. Och de behöver också starta om, med ett nytt liv.
Stötta kvinnor i krig
Hjälp oss stötta fler som Kateryna. Du bidrar till mer utdelning av matkuponger, till att fler bostäder byggs och restaureras, och att fler nya sysselsättningar skapas.
En liten gåva som kan starta om livet för de som flyr skräck och krig.
Klicka här och ge en gåva idag.
Av: Erik Törner