Hoppa till innehåll

Insamling och umgänge sedan 1953

Kategorier:

I köket puttrar kaffet och på bordet står toscakakan framme. Runt bordet diskuterar de samlade sju kvinnorna ivrigt. Räcker det med kyckling? Oj vad det har blivit dyrt med läsk, men nog måste vi ha både läsk och lättöl till buffégästerna? Hur många tror ni kommer?  På bordet ligger också räkenskapsböckerna, där alla summor som samlats in till IM är noggrant noterade – år för år, månad för månad. 

Vi är på besök hos Hånger syförening, i Småland, söder om Värnamo. 

– Vi kan tyvärr inte gå längre tillbaka än 1974, de äldre böckerna har vi inte kvar längre och IM:s register har bytts ut. Men sedan dess har vi samlat in 1 129 180 kronor, berättar Ingrid Claesson. 

– Och vi skänkte ju nyligen 40 000 kronor till så det är en bra bit över en miljon kronor nu. Och då räknar vi ju inte före 1974, fortsätter hon. 

Engagemang över lång tid 

Ingrid har varit med längst i gruppen, hennes första möte med syföreningen var 1966. Margareta Hagelbrink-Munge beskriver sig själv som ”nyare” i gänget. Margareta började 2006 så allt är relativt – i de flesta grupper av eldsjälar och engagerade inom IM är nästan 20 års engagemang väldigt lång tid! Men här är perspektiven lite längre. För syföreningen i Hånger måste nog vara den grupp som varit aktiv längst inom IM. 

Eller? Om du som läser detta har en grupp som varit aktiv lika länge, eller ännu längre – skriv och berätta det för oss på redaktionen! (red@imsweden.org). 

– När jag började var det också mer av en syförening, vi sydde ju faktiskt när vi träffades, det var länge sen vi gjorde nu, berättar Margareta.  

Hon förklarar att det blivit för dyrt med inköp av material, och det finns så mycket textilier och hantverk idag som är så billigt. Sälja deras varor på auktioner och annat blev för svårt till slut. Sedan några år ordnar föreningen i stället soppluncher och återkommande bufféer varje jul och vår. 

– Soppluncherna är varje månad, och inför dessa träffas vi och planerar, berättar Ingrid.  

Fika och tjöta 

Man ses hemma hos de aktiva i ett roterande schema. Och även om gruppen på sina möten planerar inköp och meny så är det viktigaste nog att faktiskt ses och ha trevligt. 

– Fika och tjöta är nog det vi gör mest, skrattar Barbro, innan hon som värdinna just ikväll smiter ut i köket för att fixa just fika. 

Det har alltid varit viktigt med det sociala. Men förr var det också mer kristna inslag. 

– Vi hade en präst som brukade komma och läsa, och det kunde vara lite tradigt. Men det upphörde och det blev faktiskt roligare och friare efter det, säger Margaretha och skrattar. 

Gruppen är bara kvinnor. Men deras män får hjälpa till när det är dags för aktiviteter. 

– Jadå, de får komma och hjälpa till med städning och shopping inför bufféerna. Och bära det som är tungt, säger Margaretha. 

När gruppen formades 1953, för alla dessa år sedan, var det på initiativ av en prästfru i byn. Då var gruppen som sågs ofta över 20 personer, vilket är en ganska stor andel av befolkningen i Hånger som idag är omkring 300 människor och troligtvis inte var mer än 200 på 50-talet. 

Insamlingen till IM har alltså pågått sedan dess, och aldrig stannat av. Och knappt uppmärksammats då det inte är för att synas som föreningen finns till.  

Men i denna artikel av Medmänsklighet tar vi tillfället i akt att berätta om det. Och verkligen tacka – för alla dessa år och över en miljon kronor insamlade till IM:s verksamhet. 

Tack till Ingrid, Margareta, Maj, Carina, Margreth, Else Marie och Barbro! 

Foto: Erik Törner

Av: Erik Törner