Lina lyfter frågor om rasism och Sveriges koloniala arv

”Vi förenas av en känsla att vi inte står ut med att inte göra någonting”, säger Lina Mohageb som skapat föreningen Jordens Fördömda. Föreningen går i Elin Wägners folkbildande och feministiska fotspår och är en av förmånstagarna för IM:s program Fokus:Rättvisa.
På landet utanför Katrineholm ligger en samling gamla vackra byggnader. Det är platsen där Fogelstads Kvinnliga Medborgarskola var aktiv 1925–1954. När kvinnor i Sverige fick rösträtt samlades här en ny feministisk rörelse, som bland annat inkluderade författaren och journalisten Elin Wägner. Elin satt även i IM:s styrelse. Målet var att ge folkbildning åt kvinnor, och det är – nästan – samma drivkraft som föreningen Jordens Fördömda (se faktaruta) har.
– Fast vi är inte bara kvinnor, vi bjuder in alla oavsett kön eller könstillhörighet, berättar Lina Mohageb, som både skapat organisationen och just denna vecka undervisar i en kurs här på Fogelstad (som idag stavas Fågelstad).
Just nu är det paus. Kursen, som heter ”Att skapa en bättre värld” fortsätter snart. Kursen förenar perspektiv inom svart och dekolonial feminism. Hur skapar vi fred? Vilka lärdomar kan vi dra av erfarenheter i historien? Frågorna är – precis som en gång i tiden för Fogelstadgruppen – stora och tunga. Men stämningen är uppsluppen. Deltagare skrattar och dricker kaffe. Någon ligger i gräset och solar.
Inspirerad av Black Lives Matter
Lina och kollektivet Jordens Fördömda får stöd av IM genom programmet Fokus:Rättvisa, bland annat för att genomföra kursen.
– Jag är aktivist. Mitt rörelsehem är egentligen den amerikanska antirasistiska rörelsen och Black Lives Matter som jag tog stor inspiration av under åren jag bodde i USA. Jag tog med mig tankar och metoder hem till Sverige när jag återvände för några år sedan, berättar Lina.
Feminist hade hon varit länge, men det var kombinationen med det antirasistiska perspektivet som tände en ny glöd i henne.
– Äntligen förstod jag vad det innebar att vara svart i den här världen, och det var kontroversiellt när jag tog med det hem till Sverige. För här har vi en idé om att vi är färgblinda, att vi är utanför det koloniala arvet, så när jag började göra kopplingar och ställa frågor om den svenska järnmalmens koloniala arv, var det ganska nytt.
Järnmalmen som i stor utsträckning byggde svenskt välstånd, gick främst till Storbritannien där det blev till kedjor och bojor för slavskeppen. Så kallat ”voyagerjärn”.
– På Järntorget i Göteborg hyllas järnet i en staty med nakna kvinnor och ett skepp som sträcker sig mot de fem kontinenterna. Någonstans visste man ju i Sverige vart järnet tog vägen, men vem vet idag vad det står för? Vi saknar det samtalet i Sverige.
På samma sätt uppfattar Lina sin uppväxt i Vallentuna som präglad och drabbad av rasism, men med en avsaknad av ett samtal om det.
Hittade sin aktiviströst
Under pandemin började en aktiviströst ta form, där Lina började prata om allt från det materiella och faktiska – som järnet – till värderingar och rasism i Sverige idag.
– Jag började hitta folk, nätverket växte, och för två år sedan föddes kollektivet. Idag är vi sju personer som jobbar oavlönat och ideellt. Vi förenas av en känsla att vi inte står ut med att inte göra någonting. Det är outhärdligt!
Lina är medveten om att ordet ”radikal” kan ha en hård mening och missuppfattas.
– Jag vill ta tillbaka ordet radikal, och att vara radikal, att vara aktivist, är att kämpa för förändring – men vi är inte en sekt! Vi tror inte på bara en enkel lösning eller bara ett problem, säger Lina.
Text & foto: Erik Törner
Vad betyder ”Jordens Fördömda”?
Lina svarar:
”Namnet kommer från titeln på en bok av Frantz Fanon som var en antikolonial författare och läkare som vi har lärt oss mycket av. ’Jordens Fördömda’ är alla de som förtrycks och avhumaniseras i världen, och det är de förtrycktas positioner och perspektiv vi vill lyfta i vårt arbete.”
Följ Lina och Kollektivet Jordens Fördömda på Instagram: @avkoloniseramera

Läs mer om Fokus:Rättvisa här.
Läs mer här: Leo Rudberg skapade uppror mot angiverilagen
Av: Erik Törner