Hoppa till innehåll

Vardagsliv som motstånd

Kategorier:

I många delar av Ukraina fortsätter man att leva livet till synes som vanligt. Men bara till synes. Ansträngningarna ligger under ytan, i varje familj, i ekonomin, i administrationen av städer och byar, vägar och elnät. De återkommande strömavbrotten är en ständig påminnelse om att någon försöker förstöra möjligheterna till vanligt mänskligt liv. Någon långt borta vill att man ska frysa och svälta – och ständigt vara rädd.

– Soldaterna vid fronten skriver hem till sina familjer, och de återkommer till samma sak hela tiden, att vi måste fortsätta leva livet som vanligt. Det är det de slåss för.

Kateryna är 18 år och arbetar för IM:s samarbetsorganisation STAN. Hon har återvänt hem till Ukraina från utlandet, för att göra vad hon kan för att upprätthålla det ukrainska samhällets motståndskraft. 

De flesta av IM:s partnerorganisationer i Ukraina verkar i Ivano Frankivsk, i västra delen av landet. Staden är inte oberörd av kriget, men attackerna är färre och mindre omfattande än i städer i öster.

– Nu går vi och äter lunch på stan, säger Kateryna. Kom! Vi har ett jättebra matställe i centrum.

Så promenerar kollegorna i väg. I centrala Ivano Frankivsk trängs människor i lunchtid. Solen skiner. Barn leker med ballonger och äter glass. Par promenerar hand i hand, med kaffe i muggar från någon av alla de öppna espressobarer som kantar gatorna.

Det är så vanligt, så trevligt, så normalt. Långa stunder glömmer man att detta är ett land i krig. Men framme på gågatan ser man ändå tecken på att allt inte är som vanligt, för här kantas gatan av långa rader av foton på soldater som dött i kriget, och återvänt hem i kistor. Det ska visa sig vara en återkommande del av stadsbilderna i Ukraina. Minnesmärken, foton, kors, flaggor och gravar – nyanlagda gravar. Här finns så mycket sorg överallt.

Flyglarm dagligen


Larmet går. Tjutande sirener och röster som ropar i högtalare runtom i staden. ”Flyglarm, uppsök skyddsrum genast!”

Framför en kyrka dånar det i högtalarna som sitter på husväggen mitt emot. Men ändå fortsätter alla människor – främst äldre kvinnor – att lugnt och stilla gå in i kyrkan för en stilla bön. Eller så rör de sig inte alls, de fortsätter prata, skratta, skvallra, innan de promenerar hemåt med matkassarna. Allt detta samtidigt som flyglarmet säger att alla ska uppsöka skyddsrum.

– Det är nog lite förvirrande för någon som nyss kommit hit, kommenterar Nataliya från en annan av IM:s samarbetsorganisationer D.O.M.48.24 senare.

– Alla förväntas ha en app nedladdad som heter ”Air Alert” som varnar dygnet runt om stundande attacker. Den har jag raderat, säger hon och ler. Annars hade jag aldrig fått sova.

Sakta men säkert växer insikten fram hur detta är ett ytterligare inslag i hur kriget idag är vardag, och hur att leva vardagsliv utan avbrott är ett motstånd i sig. Men också att det finns olika grader av larm.

Det första larmet kommer när de ryska bombplanen och drönarna äntrar ukrainskt territorium. När man ser att de är på väg mot en region varnas människorna där. Ofta ändras kursen eller drönarna skjuts ner.

Dessa varningar är det man struntar i framför kyrkan.

Men om det kommer flera larm tätt inpå varandra vet man att missiler eller drönare är nära och då höjs allvaret.

Skräck och terror som vapen


Till och med i Charkiv i östra Ukraina, som utsätts för attacker på en helt annan nivå än här i västra delarna av landet, försöker man fortsätta leva ”normalt”. Det vet också Putin och därför beskjuts just marknadsplatser och barnsjukhus, skolor och andra platser där människor samlas. 

Och så är det de återkommande attackerna på elnätet i hela landet. Energiförsörjningen är nere på halva förmågan, vilket gör att oron för den kommande vinterns kyla ökar för varje dag. En humanitär katastrof är i antågande om Ukraina inte får stöd från omvärlden.

Den amerikanske historikern Timothy Snyder har påpekat hur attacker på livets grundläggande beståndsdelar är typiskt för den typ av fascistiska ledare Putin är. Människor ska frysa och svälta. Aldrig vara säkra, aldrig slappna av. Då, när de inte har annat val har än att fly, dö eller ge upp, ska man stå som segrare. 

Med det i bakhuvudet blir det lite lättare att förstå varför det är viktigt att äta glass, dricka espresso, gå till kyrkan och äta lunch på stan med sina kollegor. För det är motsatsen, det är motståndet, och det är handlingar alla kan utföra – även de som inte ligger vid fronten.

Förstår ni vad som står på spel?

Trots skräck och rädsla, krig och terror låter det ukrainska folket inte sig förlamas, men vad som står på spel – det är man helt på det klara med.

– Kriget mellan autokrati och demokrati har rasat tidigare. Nu sker det här, i Ukraina. Jag undrar om folk runtom i Europa förstår vad som händer om Putin vinner här, säger Nataliya från D.O.M.48.24. 

– Dessa odemokratiska krafter kommer då att tåga vidare. Det vill ni väl inte?

Nataliyas fråga måste vi ta på allvar.

Detta är ett fruktansvärt krig. Ett krig som slår mot inte bara ett land och ett folk, utan mot grundläggande värderingar om demokrati och öppna och toleranta samhällen. Det är ett krig mot mer än Ukraina. Så om man i Ukraina inte vill låta vardagen helt trasas sönder av skräck och krig, är det nog bra om omvärlden låter detta krig tvärtom faktiskt skaka om vardagen lite – även för oss som bor i Sverige. 

För IM i Ukraina,

Erik Törner

Av: Erik Törner