Satyeshwari gav inte upp

Bzzzzz… Bin, överallt bin. Dessa insekter har varit en viktig del av de stora förändringar som skett i byn Khainuri, högt uppe i indiska Himalaya.

– Vi jobbade hårt och var vana vid stickor och skärsår, men nu skulle vi få massa bistick också – vi var långt ifrån övertygade att det var en bra idé, skrattar Satyeshwari Devi.

Men en bra idé var det. IMs partnerorganisation Appropriate Technology India (ATI) kom i kontakt med kvinnorna i Khainuri för två år sedan. Det blev startskottet för en förbättring av livet i byn, men det har inte varit en enkel resa. Låt oss börja från början.

Alkoholism och våld präglade vardagen

Satyehswari, som idag är 45 år, kom hit till Khainuri för 26 år sedan. Fattigdomen var här, liksom i många av Himalayas bergsbyar, utbredd och livet var mycket hårt. Många av männen i byn var alkoholiserade och med det följde omfattande våld mot kvinnor. Det var hela tiden bråk, inom och mellan familjer, inom och mellan närliggande byar. Barn for illa. Den redan djupa fattigdomen blev ännu djupare.

Vardagen var då, liksom nu, tuff och helt beroende av naturen. Boskapsskötsel, vedhämtning, matlagning, tvätt – för en kvinna är det arbetsdag från 05 på morgonen till 22 på kvällen. Många gånger hinner de inte ens äta och någon tid för personlig hälsa och hygien finns inte. Till detta kommer den bedövande bristen på jämställdhet och alla sätt som det kringskär vad man kan få ut av livet.

Satyeshwari utsattes för fysisk och mental tortyr på daglig basis. Hon valde ofta att sova utomhus i kylan. Men hon lät sig inte knäckas. Hon är en blandning av en stark, energisk rebell och en vanlig landsbygdskvinna, och hon bestämde sig för att göra något åt sin och de andra kvinnornas situation.

– Om du vet att du har rätt och vågar stå upp för det rätta så kommer rädslan till slut att försvinna och du kan klara av vadsomhelst, säger Satyeshwari när hon tänker tillbaka på den svåra tiden.

Att få mannen att sluta dricka var steg ett. Det lyckades hon med, och sen fortsatte hon att driva på. Utan Satyeshwaris envishet är det inte säkert att hon och de andra kvinnorna i byn hade fått åtnjuta de förbättringar som kom – och det hade inte heller skett utan IMs partner ATI.

Kvinnorna organiserade sig

ATI, som arbetar för att förbättra situationen för kvinnor i Himalayas bergsbyar, kom i kontakt med Satyeshwari och de andra kvinnorna i byn. Det stöd som organisationen erbjöd handlade inte primärt om pengar utan om information, utbildning och råd, samt om en organisation som höll kvinnorna stadigt i handen när de tog sina första steg mot att organisera sig.

Resultatet blev till att börja med en självhjälpsgrupp där kvinnorna började lära sig hur de skulle kunna öka sina intäkter, förbättra sin livskvalitet och stå upp för och kräva sina rättigheter. Biodlingen kom till ur en symbios av lokal miljökunskap och insikter om hur man kan få nya inkomster. Men det var trögt i början.

Initiativen fick spridning

– Människor i byn saboterade mitt stängsel av avundsjuka, men jag gav inte upp. Sen förstörde de mina bikupor, men jag gav inte upp. Sen kastade de sten på mig, men jag gav inte upp. Sen började de fråga efter information om hur man sköter en biodling, hur man får den effektiv och lönsam – och då hjälpte jag till, berättar Satyeshwari,

Initiativen spreds, tankarna förändrades, och livet har börjat förbättras. I byn har man delvis förbjudit alkohol och tagit andra viktiga gemensamma, beslut. Sakta men säkert har livet börjat bli lite bättre och enklare för människorna i Khainuri – en liten bortglömd by i indiska Himalaya.