Hoppa till innehåll

SD:s förslag visar hur viktigt det är att värna mänskliga rättigheter

Bild på IM:s generalsekreterare.
Kategorier:

Under påskhelgen avslöjade TV4 att Sverigedemokraterna vill att regeringen lägger ner Institutet för mänskliga rättigheter. SD vill också stoppa stöd till arbete mot rasism och diskriminering. Att det kommer sådana förslag från SD är dessvärre inte förvånande. Det som däremot förvånar är regeringspartiernas tystnad.

För både moderater, kristdemokrater och liberaler borde det vara en självklarhet att tydligt stå upp för mänskliga rättigheter.

Det borde vara en självklarhet att försvara den myndighet som har i uppdrag att främja säkerställandet av dessa rättigheter.

Sverige har tidigare varit ett land som andra länder sett upp till vad gäller mänskliga rättigheter, men vi har börjat halka efter. Det gäller till exempel transpersoners mänskliga rättigheter där våra grannländer nu tagit fram nya lagar för självbestämmande, men där Sverige skjuter en ny lagstiftning framför sig.

Med en regering som är beroende av Sverigedemokraterna riskerar det att bli ännu värre.

Det kommer alltid att finnas människor som vill ifrågasätta de rättigheter som tidigare generationer kämpat för.

Det kommer alltid finnas människor som motarbetar de framsteg som gjorts vad gäller inkludering och jämlikhet och som inte vill se att dessa framsteg värnas, eller att arbetet för inkludering fortsätter.

Och de som motarbetar kommer alltid att höja sina röster och försöka flytta fram sina positioner, steg för steg. När de kan, när de får.

Det är därför vi alla måste ta vårt demokratiska ansvar: reagera, engagera oss, påverka, inte vara tysta, mobilisera – för en jämlik och medmänsklig värld.

Detta är något IM gjort sedan 1938, när Britta Holmström startade det som idag är IM. Hon reagerade på de fascistiska strömningar hon såg i Europa och bestämde sig för att både höja sin röst och agera. Och just agera och höja våra röster måste vi alla göra när vi märker att sådant som är grundläggande för det samhälle vi vill ha angrips och ifrågasätts.

Av: Amanda Pietersen