Hoppa till innehåll

Unga kvinnor tar strid för sin frihet

Att arbeta för demokrati och jämställdhet i Guatemala är farligt, men Carmen och hennes kollegor Incidejoven låter sig inte stoppas.
Kategorier:

Jämställdhet och demokrati är farliga frågor i Guatemala men IMs partner Incidejoven låter sig inte tystas.

Vem är ni och vad ska ni göra här? frågar vakten. Vi står framför dubbla järngrindar och pratar med en beväpnad vakt för att bli insläppta på högstadieskolan Instituto Adrien Zapata. Det är någon månad innan Centralamerika går in i fullständig nedstängning på grund av coronapandemin.

Detta är Guatemala Citys Zona 2. Här går du inte själv på gatorna hursomhelst. Våldet, kriminaliteten och de ökända gängen gör livet osäkert och komplicerat. Här arbetar IMs partnerorganisation Incidejoven. En av deras insatser är koncentrerad till skolan på andra sidan järngrindarna.

Det känns märkligt att en skola är bevakad och stängd på det här viset. Men när vi väl går in genom järngrindarna är allt välbekant. Det slamrar av ungdomar som skrattar, idrottar och jäktar mellan lektionssalar. Trots det är det väldigt annorlunda. Utanför skolan sköts nyligen en pojke ihjäl. Skolan är rekryteringsbas för gängen. Sexuella trakasserier och våld är en del av vardagen.

Information på skolor

Incidejoven organiserar löpande informationsprogram på ett flertal skolor som den här. Fokus är allas lika rätt, jämställdhet, sexualitet, hälsa, säkerhet, och avståndstagande från rasism, diskriminering och våld. Det är mycket kontroversiella frågor i Guatemala.

I en skolsal sitter ett femtontal elever och förklarar vilken roll Incidejovens arbete spelar. De sprutar ur sig åsikter och känslor. Om relationerna mellan pojkar och flickor, mellan elever och föräldrar, och om deras egen säkerhet.

– Om vi förändrats på grund av detta? Självklart! Absolut! säger Guadalupe. Hon har kunnat stoppa bråk på skolan och även hemma argumenterat mot den konservatism och machokultur som begränsar unga kvinnors liv.

– Det låter nog konstigt, men vet ni vad? Det var först här i gruppen jag förstod att våld inte är normalt, säger Fatima.

En ung organisation

Tillbaka på Incidejovens kontor fortsätter samtalen. Alla de anställda runt bordet utom en är unga kvinnor. De är storstadsguatemalaner, och de jobbar i ett delvis annat sammanhang än många av IMs andra partnerorganisationer i Guatemala som är av och för ursprungsbefolkningen maya på landsbygden. Här i stan klär sig ungdomarna inte i traditionella huipiles eller trajes utan i hårdrockströjor och jeans.

Men frågorna är under ytan förvånansvärt lika. Ojämställdheten. Okunskapen om sexuell hälsa. Övergreppen, våldet, trakasserierna, diskrimineringen och rasismen.

– Vårt mål är att knyta relationer med landsbygden. Dels för att överbrygga etniska gränser, dels för att vi kan lära så mycket av varandra. Vi har metoder för att prata med ungdomar om ungdomars problem som är lika viktiga och närvarande i en liten by i högländerna som här i Guatemala City, säger Kendra, Incidejovens generalsekreterare.

Lever under ständigt hot

– Nya lagar är på väg i landet, lagar som i princip totalförbjuder aborter, som legaliserar våld mot homosexuella och totalförbjuder sexualundervisning. Konservativa krafter vill minska friheten för kvinnor och flickor, och de håller på att lyckas. Vi måste påverka på riktigt. I skolan genom workshops och läger, men också på en annan nivå så vi arbetar parallellt med påverkansfrågor och dialog med politiker. Men inte med de konservativa, de som motsätter sig våra värderingar, poängterar Kendra.

– Nej för det är ju farligt, fyller Carmen i. Och då menar jag inte bara lite besvärligt utan livsfarligt för dig och din familj. Vi lever under ett ständigt reellt hot. De vill tysta oss. Men det kan vi ju inte låta dem lyckas med, vi tror på det här och måste synas och höras.

”Hade ingen aning om att de fanns”

Vi har en tolk med oss, en ung guatemalansk kille. Efter mötena med Incidejoven är han märkbart berörd.

– Det här är nog de häftigaste människorna jag träffat i mitt land! Jag hade ingen aning om att de fanns, att det fanns ett sådant mod och en sådan kraft att kämpa för ungdomar, för jämställdhet och säkerhet och en bättre framtid, säger han.

Av: Amanda Pietersen