”Vi är många som kämpar”

Miriam Chilaka är mamma till åttaårige Prince. När vi hälsar på är Prince i skolan, så Miriam visar en bild av honom i sin spruckna mobiltelefon. Miriam och Prince bor i en fattig förort till Zimbabwes huvudstad Harare där det myllrar av människor och husen ligger tätt intill varandra.

– Från början var Prince som vilket litet barn som helst, men efterhand förstod jag att något var fel. Han började inte gå förrän vid två års ålder och han sa inte ett ord. Men hans ilska var värst. Så här i efterhand förstår jag att han var frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd och att inte förstå världen omkring sig.

När Prince var fyra år tog hans föräldrar med honom till sjukhuset där han fick genomgå flera tester. Resultatet visade att han var helt döv. Pappan anklagade Miriam för häxkraft, för att ha förhäxat Prince och ingått en pakt med djävulen, och inte långt därefter lämnade han familjen. Miriam berättar att hon själv grät och grät och frågade sig vad hon gjort för fel som fått ett dövt barn.

När livet vände

När Prince var sex år fick han börja i den lokala skolan där det finns ett Resource Unit Centre där barn med funktionsnedsättningar får undervisning tillsammans, oavsett ålder och funktionsnedsättning.
– Prince trivs i skolan, men han får inte det stöd han behöver för att utvecklas, säger Miriam.

För ett par år sedan började en av IMs partnerorganisationer arbeta i området där Miriam och Prince bor. De blev inbjudna till workshopar där de fick träffa andra familjer i samma situation och de erbjöds psykosocialt stöd. Organisationen erbjöd också teckenspråksundervisning.

– Tack vare att jag träffade andra mammor som har barn med funktionsnedsättningar kunde jag börja acceptera min egen son och förstå att det inte är mitt fel att han är döv. Genom organisationens workshopar har jag fått utbildning i döva barns behov och vet nu vad jag behöver göra för att stödja Prince i hans utveckling.

Under träffarna började Miriam prata med de andra föräldrarna om barnens situation i skolan och för någon månad sedan gick de samman och demonstrerade utanför utbildningsministeriet i huvudstaden. Kravet är att barn med funktionshinder ska få sin egna skolplaner utifrån deras olika behov, och inte längre buntas ihop som en enhet. I förslaget de lade fram till utbildningsministeriet förespråkar de att skolorna ska utrustas för barn med olika behov så att barn med funktionsnedsättningar kan inkluderas i vanliga skolklasser.

– Vår demonstration har inte gett något resultat än. Men vi kommer att fortsätta påverka myndigheterna tills vi når våra krav. Vi är många som kämpar för barnen med funktionsnedsättningar, avslutar Miriam.