”Vi försöker att inte få panik”
De handlar om de allra mest grundläggande behoven. Mat och tak över huvudet. En sovsäck att krypa ner i på natten. Och internet, för att kunna ha kontakt med resten av familjen – och för att försöka ta reda på vart det är möjligt att fly vidare om det behövs.
Alla IM:s partnerorganisationer i Ukraina gör nu precis vad de kan för att ta emot och hjälpa de ukrainare som flyr från de östra och centrala delarna av landet.
– Vi tar emot så många vi kan, säger Andrey hos IM:s samarbetspartner Ukrainian People’s House i staden Chernivtsi i västra Ukraina, nära gränsen till Rumänien.
Han har tagit ansvaret för sovsäckarna och maten. Med finansiering av IM har han lyckats få tag på ett antal begagnade sovsäckar och sett till att få dem rena. I kontorslokalen, som snabbt rensats från allt onödigt, finns också liggunderlag, hygienartiklar och kassar med insamlade kläder.
– Vi försöker att inte få panik, säger Andrey.
Kommunikation centralt
På en brunkaklad vägg hänger ett papper med inloggningsuppgifter till lokalens trådlösa nät. Precis under är ett annat ark upptejpat, med telefonnummer till den samordningstjänst som den regionala myndigheten har inrättat.
Att kunna kommunicera med omvärlden är helt centralt, för att kaoset ska bli så greppbart som möjligt. Uppgifter om milslånga köer vid gränserna ut ur Ukraina sprider ytterligare oro.
– Mobilnätet fungerar, men det är så många som ringer hela tiden att det blir överbelastat, berättar Andrey.
En ung man vilar på en luftmadrass, med sin väska precis intill sig.
Första kvällen sökte tolv personer skydd här.
– Vi kan ta emot 20, fler klarar vi inte.
På dagen kommer mer förnödenheter som skänkts av andra invånare i staden. Skor i olika storlekar, extra väskor och travar med lakan. I köket finns kaffe. En hamburgerbar i samma kvarter ställer upp med sitt kök för att se till att alla får mat.
Hur länge det måste vara så här är det ingen som vet. Alla anstränger sig för att ligga ett steg före utvecklingen – men ingen vet hur utvecklingen blir.
– Det här är såklart bara en tillfällig lösning.
Vittnesmål från flykten
IM:s övriga samarbetspartner i västra Ukraina agerar på liknande sätt som Ukrainian People’s House. De gör vad de kan. Samlar ihop det allra mest grundläggande och tar emot så många som möjligt. Just nu är detta det enda som går att göra. Om en vecka kan behoven se ut på ett annat sätt och då får man ta itu med dem.
Ungdomsorganisationen Stan i staden Ivano-Frankivsk har snabbt gjort om sin lokal till ett härbärge. De kontorsstolar och skrivbord som inte fick plats i förrådet är flyttade till väggarna. På golvet ligger madrasser och liggunderlag. På ett bord ligger en förbandslåda.
Tvättmaskinen snurrar.
Aktivisterna på Stan får höra berättelserna från dem som flytt hit.
”Jag kommer från staden Dnipro. Jag vet helt enkelt inte vart jag ska ta vägen.”
”I Starobilsk blev bostadshus beskjutna. Hus sattes i brand.”
”I går natt sov vi i badrummet. Vi låg där och lyssnade på explosionerna.”
Nu ser Stan behov av bland annat mat, dieselgeneratorer, värmefläktar för att kunna skicka till gränsstaden Kosyno-Barabash där allt fler människor samlas för att kunna fly kriget.
På en anslagstavla på Stans kontor, under IM:s logotyp, hänger en flagga med texten ”Human Rights”. Och en fredsduva.
———————————–
Vill du stödja IM:s arbete med att ge skydd åt människor på flykt i Ukraina? Swisha en gåva här: https://bit.ly/IMUkraina
———————————-
Fotnot: Av säkerhetsskäl skriver vi just nu inte efternamn på personer i artiklarna om Ukraina, eller publicerar bilder där ansikten syns.
Av: Malin Kihlström