Hallå där, Iuliana och Olga!

Under 2023 har er region återigen dominerats av kriget i Ukraina. Hur har det varit att leva med det?

– I början hoppades vi kriget skulle ta slut men när vi gått in i 2024 fortsätter det och man blir van. Samtidigt gör man planer för hur man ska kunna ta med sin familj och fly landet om Ryssland kommer även hit, säger Olga.

– Man lär sig också att värdera livet, vi hör från våra partners i Ukraina att de förlorar så mycket, de förlorar kollegor som dör. Varje dag man slipper springa till bombskydd och fly för sitt liv är man tacksam, berättar Iuliana. 

Hur är våra partnerorganisationer påverkade av kriget och i vilken utsträckning fortsätter arbetet som förut?

– I Moldavien har många arbetat med humanitärt stöd och delvis ställt om, men de har ändå fortsatt med långsiktigt arbete. Det har stabiliserats något jämfört med turbulensen när kriget började, många jobbar idag med långsiktiga strategier för att stärka sina egna organisationer, förklarar Olga.

– I Ukraina ser vi hur viktigt det är med samarbeten och relationer som baseras på förtroende och delade värderingar. Där vet våra partnerorganisationer att de kan ställa om från långsiktiga insatser till akuta insatser med vårt stöd. De är trötta och pressade. De tvingas leta kvitton för redovisning av små inköp samtidigt som det brinner av bomber på gatan utanför. Samtidigt är det så att problemen som de arbetade med före kriget inte har försvunnit. 

Vad har varit positiva höjdpunkter?

– När jag tittar tillbaka på vad vi gjort blir jag så stolt och glad, för jag kan se vilken skillnad vi gör och jag kan faktiskt se vilken bra organisation vi är. Det är viktigt för mig personligen i min övertygelse om att det vi gör är så viktigt, säger Olga.

– Jag ser hur vi ger kraft och röst åt våra partnerorganisationer och det är det viktigaste resultatet, säger Iuliana.