”Hej, det är vi igen. Förlåt att vi tjatar, men…

Jag vet att det är lätt att känna sig trött just nu. Hjälptrött. Att drunkna i nyhetsflödet, att vilja stänga av för att skydda sig själv från allt det fruktansvärda som sker. Jag känner likadant ibland. Men vi får inte glömma bort människorna som lever mitt i kriget, de som inte kan stänga av, de som inte får andrum. 
 
Och allra hårdast drabbas kvinnorna. De som bär ansvaret för sina barn, för sina föräldrar, för att hålla ihop familjen i kaoset – samtidigt som sjukvård, mödravård, psykosocialt stöd, mat och rent vatten saknas. 
 
Vi på IM ser det här varje dag. Vi har daglig kontakt med våra kollegor och partners på plats i Gaza. De berättar om bombningar, svält och människor som tvingas leva utan sjukvård och trygghet – varje timme, varje dag. Vi skulle kunna berätta tusen och åter tusen historier om lidande och förlust. Men just nu vill jag berätta något annat: vi har inte gett upp. Vi fortsätter kämpa.
 
Men för att vi ska kunna fortsätta behövs något mer. Sveriges regering måste visa flexibilitet i biståndet. Det går inte att bara tänka kortsiktigt – med akuta insatser. Och det går inte heller att enbart tänka långsiktigt – med demokrati och rättsstatsbyggande. Vi behöver både och, samtidigt. För människan är hel. Hon behöver mat idag, men också rättigheter och trygghet imorgon. 
 
Vi sörjer över alla liv som går förlorade. Vi är frustrerade över allt vi inte kan göra – för att finansieringen saknas, för att biståndet, som så väl behövs, inte släpps in till de behövande. 
 
Så till regeringen vill jag säga detta: 
Sverige måste garantera flexibilitet i biståndsfinansieringen. Den måste täcka både akuta insatser och långsiktiga satsningar på återhämtning, demokrati och fredsbyggande. 
 
Vi ger oss inte. Vi fortsätter kämpa för kvinnorna i krig. Och vi fortsätter vår insamling  Kvinnor i krig – för att de inte ska stå ensamma i mörkret.” 
 

Gabriella Fredriksson 
Generalsekreterare, IM