”Hela mitt liv ryms i en resväska.”
Kriget kommer sällan med förvarning. För Lara Drobot började Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina med ljud hon inte kunde identifiera – missiler som flög över hennes hem i Kyiv och en växande insikt om att det som tidigare känts tryggt inte längre var det.
Den 24 februari 2022 vaknade hon, liksom miljoner andra ukrainare, till ett nytt liv präglat av rädsla och osäkerhet. Kyiv, som trots kriget sedan 2014 upplevts som relativt säkert, förvandlades snabbt till en plats där ingen visste var nästa attack skulle slå till.
– Det fanns ingen information, inga instruktioner. Skulle man stanna, fly eller gömma sig? Ingen visste, berättar Lara.
Beslutet att fly
Till en början stannade hon kvar i sin lägenhet. Men när missilerna kom allt närmare, och oron hos hennes anhöriga växte, fattades beslutet att lämna staden. Hon reste till Tjernivtsi i västra Ukraina, där hennes familj bodde – övertygad om att det bara skulle handla om ett par veckor.
– Jag packade det nödvändigaste. Kläder, dokument, datorn. Hela mitt liv rymdes i en resväska och en ryggsäck.
Ett liv på flykt
Flytten blev början på en ny, påtvingad tillvaro som internflykting. De första månaderna präglades av chock och ensamhet. Alla runt omkring var lika rädda och osäkra. Något starkt nätverk att luta sig mot fanns inte.
– Jag förlitade mig på mig själv, säger hon kort.
I Tjernivtsi fick Lara kontakt med IM:s partnerorganisation Zahyst, som stöttar människor på flykt med boende, mat och kläder. Kort därefter fick hon arbete där som ekonomiansvarig. I dag är hon en del av ett civilsamhälle som mitt under kriget försöker skapa trygghet, rättigheter och inkludering för människor som drabbats hårdast.
Kriget fortsätter – även långt från fronten
Men även här är kriget ständigt närvarande. I Tjernivtsi hörs regelbundet flyglarm, luftförsvar, missiler och drönare. Under vintern slås elen ofta ut – ibland finns ström bara några timmar om dagen. Människor tvingas anpassa sig snabbt till nya bristsituationer, och Lara är en av dem. Hon beskriver hur hon lärt sig hushålla med de knappa resurser som finns och göra det bästa av en mycket begränsad tillvaro.
Drömmen om fred
Tre år efter flykten lever hon med två hem: det hon tvingades lämna i Kyiv och det hon byggt upp på nytt. Drömmen är enkel och delas av miljoner ukrainare.
– Jag vill att Ukraina ska vinna. Så snart som möjligt.
Laras berättelse är en av många. Den visar vad kriget gör med människors liv – och hur avgörande stödet till civilsamhället och människor på flykt är, varje dag.
Text och foto: Zahyst
Bearbetning: Malin Kihlström
Vill du bidra till vårt arbete?
Just nu satsar vi extra i Ukraina och Moldavien för att stötta kvinnor och familjer som på olika sätt drabbas av kriget. Din gåva behövs och gör skillnad.
Här kan du swisha din gåva. Varmt tack för ditt stöd!
Av: Malin Kihlström