IM kommenterar utrikesdeklarationen 2026

CONCORD Sveriges analys visar att deklarationen i år saknar flera nyckelfrågor för global rättvisa: klimatkrisen, globalt samarbete för hållbar utveckling och nedrustning nämns knappt eller inte alls, och civilsamhället nämns inte överhuvudtaget – för första gången under mandatperioden. Det är en tydlig signal om att regeringen inte ser civilsamhällets roll som central för demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling. Just därför är frånvaron av jämställdhet och civilsamhälle så talande – utrikespolitiken formar de prioriteringar som allt annat vilar på.

För IM, som arbetar globalt för kvinnors och flickors rättigheter, förstärker detta oron över de senaste årens neddragningar. Sverige har redan sänkt biståndet från 1 procent till 0,7 procent av BNI, samtidigt som en mindre andel går till kvinnors rättigheter och lokala kvinnorättsorganisationer – som redan endast får cirka 1,4 procent av genusinriktat bistånd internationellt.

1.Sverige saknar en tydlig riktning för jämställdhetsarbetet.
Deklarationens kortfattade formuleringar berör inte de enorma behov som finns globalt, särskilt inom SRHR, skydd mot våld och ekonomisk egenmakt. Detta sker samtidigt som vi vet att kvinnor och flickor drabbas hårdast av konflikter, fattigdom och krympande demokratiska utrymmen – och att ojämställdheten i världen ökar.

Utan tydliga prioriteringar riskerar Sverige att tappa sin roll som en stark röst för jämställdhet globalt. Det är särskilt bekymmersamt eftersom forskning visar att satsningar på kvinnors rättigheter är bland de mest effektiva och långsiktigt hållbara utvecklingsinsatserna.

2. Civilsamhället och lokala kvinnorättsorganisationer osynliggörs.
Att civilsamhället inte nämns alls i utrikesdeklarationen 2026 är ett historiskt avsteg från tidigare år. Detta sker samtidigt som feministiska organisationer globalt är kraftigt underfinansierade, ofta med mycket små årsbudgetar, kortsiktiga medel och brist på tryggt stöd. När civilsamhället osynliggörs i utrikespolitiken följer resurserna efter. När resurserna försvinner, försvinner lokal kapacitet. Och utan lokal kapacitet finns ingen hållbar säkerhet – bara tillfälligt lugn.

För IM är detta en av de mest avgörande frågorna. Utan långsiktigt, flexibelt och direkt stöd till lokala kvinnorättsorganisationer riskerar jämställdhetsarbetet att backa flera decennier. När regeringen inte tydligt adresserar detta i utrikespolitiken undermineras möjligheterna att uppnå hållbara resultat i allt från våldsprevention till utbildning och ekonomisk inkludering.

IM:s slutsats

Utrikesdeklarationen 2026 ger en viktig bild av Sveriges säkerhetspolitiska prioriteringar – men den saknar en vision för global rättvisa och för hur Sverige ska bidra till att stärka kvinnors och flickors rättigheter i en tid när utvecklingen går åt fel håll.

IM uppmanar regeringen att:

• återställa biståndet till minst 1 procent av BNI
• prioritera kvinnors och flickors rättigheter i både retorik och resurser
• stärka civilsamhällets roll – särskilt lokala kvinnorättsorganisationer
• samt säkerställa långsiktighet, förutsägbarhet och kvalitet i svenskt utvecklingssamarbete.

Sverige har fortfarande möjlighet att återta sin roll som en global ledare för jämställdhet. Men då krävs att regeringen går från ord till handling – och sätter rättigheterna för världens kvinnor och flickor i centrum.

Sverige kan bättre – och Sverige måste bättre.

/Anders Berg, Internationell chef IM

Bilden ovan visar deltagarna i en kvinnogrupp i Zimbabwe som tillsammans arbetar för ett mer jämställt samhälle. Foto: Malin Kihlström