IM-pristagaren har förvandlat kollektiv sorg till kollektiv styrka
Föreningslivet har varit avgörande i hans liv. Från träffarna han fick följa med mamman på som barn, till sammanhangen på Fryshuset som tonåring, och andra föreningar som ung vuxen. Till att han faktiskt startade en egen rörelse: Kollektiv Sorg.
På vägen har han förändrat och skapat stora nätverk. Men det är inte alla dagar som IM-pristagaren 2024 känner att han orkar med livet som engagerad aktivist.
Sakariya Hirsi har på sig en skarpt orange hoodie, som signalerar att han är en av ledarna på Framtidens Hus, när vi får en chans att prata med honom.
Det är i aktivitetshuset i Husby han har sin vardag, och det är där 16–19-åringar kan gå för att skapa, utvecklas och få råd och stöd.
Det var för några år sedan som Hirsi blev en viktig kraft i civilsamhället. Skjutningarna i förorten hade börjat ta hårt på honom, han var trött på att gå på begravningar och känna hur han själv, vänner, familj och grannar kämpade med att försöka hantera chock, sorg och trauma på egen hand. Och ovanpå krisen avhumaniserades drabbade. Hur kunde allt detta få fortgå?
Själv hade han vuxit upp i Tensta med mycket kärlek och gemenskap. Med många föreningar, öppna möteslokaler, ett gymnasium. Men under ett antal år hade föreningslivet minskat, lokaler och skola stängts – och våldet ökat.
Som en reaktion på det trauma som människor lämnades ensamma med bildade Hirsi och bästa vännen Josef Farhan Kollektiv Sorg, en kampanj som med stöd från Amnesty kunde växa till en stor rörelse.
Skrev dikt som fick stor spridning
Sakariya Hirsi gillar poesi och när det 2016–2018 var mycket skjutningar som påverkade honom och hans kompisar postade han en dikt på Facebook.
– Jag behövde skriva av mig.
Inlägget fick bra spridning och lite senare hörde Amnesty av sig och berättade om en kampanj där de ville lyfta unga röster.
– Jag skickade in både dikt och en ljudfil där olika personer läste dikten. De på Amnesty blev berörda.
Både han och Josef hade en vision om att bygga en rörelse som spred sig, och där människor kunde påverka i sina egna områden och på sitt eget vis.
Men Kollektiv Sorg var egentligen bara en fortsättning på Hirsis engagemang. Bara några år tidigare hade han varit med i verksamheter på Fryshuset och när hans gymnasiekompisar skulle starta UF-företag (Ung Företagsamhet) tänkte han mer på att försöka göra skillnad, än på att tjäna pengar. Det här var under flyktingkrisen 2015–2016 och Hirsi, med föräldrar från Somalia, kände starkt för migranternas öde och hade engagerat sig i stora moskén vid Medborgarplatsen.
I skolan hjälpte en engagerad elevassistent honom att konkretisera hans idéer om att skapa något för just nyanlända. Resultatet blev Welcome to Second Chance, en förening för folk i behov av nätverk i det nya landet.
– Jag ville göra samhällsnytta.
Storebrorsrollen har präglat honom
2019 startade han Blåa akademiker för att stötta ungdomar att både välja och fortsätta med högskolestudier.
– En del av den roll jag tagit handlar kanske om att jag är äldst i min familj. Jag har tre yngre systrar och en lillebror och jag har velat vara ett föredöme för dem.
Även hans föräldrar har varit engagerade, stöttande – och föreningsaktiva.
– Ja, jag växte upp med att se gemenskap, hur relationer byggdes och såg vilket värde det hade och vilka fina vänskapsband som skapades.
Avgörande med trygghet och tillit från andra
Det är inspirerande att bara lyssna på Sakariya, det går som ett rinnande vatten när han talar och man känner av hans energi. Men man slås också av en vänlighet och ödmjukhet. Konfrontation är inte hans grej.
– Jag jobbar med mjukhet, säger han.
Det och tillsammans-skapandet går som en röd tråd i hans berättelse och han är hela tiden noga med att nämna de människor som varit avgörande – med sitt stöd, sin vänskap och sina råd. Det är tillsammans med dem som både han och idéerna växt och tillsammans med dem som det tänkta och sagda har blivit verklighet.
– Jag är kanske inte den bästa på att skriva eller den bästa på att ordna aktiviteter, men jag har rätt värderingar och är bra på att få människor samman.
Det är också från omgivning och vänner han hämtar inspiration och kraft och han understryker hur avgörande det varit att han kunnat känna sig trygg. Han uttrycker tacksamhet över att människor runt honom trott på honom.
– Vi stöttar varandra. Jag hade aldrig kommit så långt med Kollektiv Sorg om jag inte hade haft rätt människor med mig! Idag är vi som en familj.
Om du hade statsministern framför dig, vad skulle du säga till honom om situationen med skjutningar, gatuvåld, rasism och andra problem:
– Det finns ett talesätt: ”Ha örat mot marken och blicken framåt.” För vill man påverka måste man ha kunskaper och inte döma, man måste lyssna på folket – och inte bara besöka förorterna vart fjärde år när det är val.
– Börja med små förändringar: stötta ett levande föreningsliv, läxhjälp, traumacenter. Så enkla saker kan betyda så mycket. Och låt allt vara kostnadsfritt.
Jag undrar om han någon gång funderat över om engagemanget verkligen är värt allt jobb?
– Oja, många gånger! För det tar mycket av dig: det kräver driv och vilja och tar tid och energi. Det påverkar både hälsa och jobb.
Han strävar efter bättre balans i livet.
– Det går lite upp och ner. Nu försöker jag oftare tänka att ”världens öde ligger inte bara i mina händer”. Och ibland kan man släppa manteln till någon annan, som tar vid.
Små meddelanden som betyder mycket
Men han poängterar också att engagemanget gett och ger så mycket fint tillbaka. Ibland bara små meddelanden: ”Tack för att du gjorde eller sa si och så.“
– Det är fint att ha kunnat hjälpa! Med Kollektiv Sorg och mycket annat är det som en kompis sagt: Det är fantastiskt att se de där små fyrverkerierna, och alla förändringar som de leder till – men också att få se hur de tillsammans ibland kan skapa ett riktigt stort fyrverkeri!
Där kom ordet igen: tillsammans.
Text och foto: Amanda Pietersen
Sakariya Hirsi
Yrke: Ungdomskonsulent på Framtidens Hus i Husby.
Ålder: 27 år.
Bor: I Rinkeby med sin fru.
Stolt över: Jag är stolt över att vara en del av en rörelse och över att kunna lyfta frågor.
Skrivandet idag: Hinner inte. ”Men jag tror att jag indirekt samlar berättelser till en bok.”
Framtiden för Kollektiv Sorg: ”Jag önskar att vi blir en familj som finns där när folk drabbas, om inte staten och regeringen tar mer ansvar. Att vi kan påverka ännu mer och skapa ringar på vattnet.”
Framtiden personligen: ”Jag är intresserad av entreprenörskap, skulle vilja testa det – och göra samhällsnytta.”
Kollektiv Sorg: Från dikt och öppet brev till stor rörelse
Från starten med dikten och senare ett öppet brev till samhället med punkter för att förändra, har Kollektiv Sorg vuxit till en stor rörelse.
Med Amnestys stöd kunde Kollektiv Sorg skapa förtroendekapital i olika delar av landet, man bildade en nationell arbetsgrupp på 14-15 personer och byggde nätverk med olika kompetenser. ”Vi stärkte vår egenmakt.” Kollektiv sorg har hela tiden också lyft behovet av psykologisk hjälp och började forma olika alternativ och koncept, som till exempel ”Collective talks”, ”Paint and talk”, panelsamtal, med stöd från ABF, och publika sammankomster med poesi, konst och prat.
Många har fått möjlighet att berätta om sorgen över att förlora någon och har sluppit känna sig ensamma i sina upplevelser.
Kollektiv Sorg har även haft utställningar, bland annat i Botkyrka konsthall 2022 dit 20 000 besökare kom, och även på Sergels torg: ”Plötsligt fanns vi på platser där våra berättelser inte fått utrymme förut.”
Av: Amanda Pietersen