”Jag insåg att jag inte var ensam”

Som psykolog möter hon varje dag människor som bär på oro, sorg och skuld. Hon vet precis hur det känns.

– Vi hade det också svårt i början. Barnen skulle börja i ny förskola och skola, och allt behövde ordnas från början. Det var viktigt för mig att erkänna att jag inte kunde klara allt själv – att jag kunde be om hjälp och lita på andra. Då blev det lättare. Jag insåg att jag inte var ensam, säger Iryna.

Iryna fick själv stöd av människor hon vågade be om hjälp från – bland annat genom D.O.M. 48.24, IM:s samarbetspartner som stöttar kvinnor och familjer på flykt. Idag arbetar hon med att ge det stödet vidare. Många av dem som söker sig till henne är kvinnor med barn, vars män antingen är kvar i de ockuperade områdena eller strider vid fronten. Situationen skapar enorm stress – och ofta skuldkänslor över att ha lämnat.

– Nu kan jag säga att vi har anpassat oss och hittat vår plats. Barnen går i skola och fritidsaktiviteter. Självklart saknar jag vårt hem, men när flyglarmet går på natten vet jag att vi är säkrare här, berättar hon. 

– Och när en kvinna kommer till mig som har tvingats fly, då vet jag med säkerhet: hon kommer att klara det.

Iryna ser hur tilliten till psykologer och terapeuter har vuxit i Ukraina sedan kriget började. Många som tvingats fly söker idag stöd – inte bara vuxna, utan också tonåringar.

– Jag arbetar även med ungdomar från 16 år. Det är så viktigt att de får prata, att någon lyssnar. För att orka vidare måste man känna att man inte är ensam.

Text och foto: Milena Vitrovska