”Jag trodde inte att krig var möjligt i vår tid.”

– Jag trodde inte att krig var möjligt i vår tid. Ändå stod vi plötsligt i en källare utan el, värme eller mat, berättar hon.

Den 24 februari 2022, på Olgas födelsedag, förändrades allt. De första dagarna hjälpte hon till i ett lokalt kriscenter – delade ut mat, läkemedel och gav psykologiskt stöd. Samtidigt försämrades säkerhetsläget snabbt. Familjen tvingades gömma sig i en källare, utan information om vad som hände utanför.

– Efter flera dagar tittade min son på mig och frågade: ”Mamma, kommer de att skjuta oss?”

Kort därefter fick Olga ett meddelande: det fanns en möjlighet att ta sig ut. Den 4 mars gav sig familjen av, nästan utan ägodelar och utan att veta vart vägen skulle leda.

Flykten mot säkerhet

Resan tog tre dygn. Familjen sov i bilen, i skolor och förskolor som öppnat sina dörrar för människor på flykt. De körde så långt de kunde, bort från frontlinjen. Längs vägen mötte de främlingar som delade med sig av det lilla de hade – mat, värme, omtanke.

– De där små handlingarna gjorde att man orkade vidare. De visade att vi inte var ensamma.

När familjen till slut nådde Chernivtsi i västra Ukraina kunde Olga för första gången på länge andas ut. Staden blev deras tillfälliga hem – ett liv i ovisshet, men utan dagliga bombningar.

Att hjälpa andra – trots allt

I Chernivtsi fortsatte Olga att göra det hon kan bäst: stötta människor i kris. Som internflykting själv började hon arbeta med andra som tvingats lämna sina hem – särskilt familjer med barn och personer med funktionsnedsättning, grupper som ofta faller mellan stolarna i krigets kaos.

Här kom hon i kontakt med civilsamhällesorganisationen Zahyst, som är en av IM:s partnerorganisationer i Ukraina. Genom Zakhyst fick Olga både eget psykosocialt stöd och möjlighet att engagera sig i organisationens arbete för internflyktingar, tillgänglighet och inkludering.

– Kriget slår hårdast mot dem som redan är sårbara. Utan stöd riskerar de att bli helt osynliga.

Med stöd från Zahyst har Olga hållit utbildningar, gett rådgivning och deltagit i arbete för att göra samhällen mer tillgängliga – inte bara fysiskt, utan också socialt. Fokus ligger på människors rätt till värdighet, trygghet och delaktighet, även i krig.

När behoven är större än resurserna

Samtidigt är behoven enorma. Många internflyktingar saknar stabilt boende, inkomster och tillgång till vård och psykologiskt stöd. För personer med funktionsnedsättning och äldre kan bristen på hjälp vara direkt livshotande.

– Återuppbyggnad handlar inte bara om hus och vägar. Det handlar om människor. Om att ingen lämnas utanför.

Genom samarbeten med organisationer som Zahyst kan IM bidra till att stödet når dem som behöver det mest – människor som flytt från kriget, men som fortfarande kämpar varje dag för att klara vardagen.

Drömmen om att få återvända

Olga drömmer om fred, om att få återvända till sitt hem och till gravarna där hennes anhöriga ligger begravda – platser hon inte haft möjlighet att besöka på flera år. Tills dess fortsätter hon sitt arbete, mitt i kriget.

– Jag vill inte ge upp en enda bit av vårt land. Alla ska ha rätt att komma hem igen.

Olga Sapas berättelse visar varför det humanitära stödet till Ukraina fortfarande är avgörande. Kriget pågår, människor är fortfarande på flykt och behoven är akuta. Med stöd från IM och partnerorganisationer som Zahyst kan fler få den hjälp som krävs för att överleva – och för att en dag kunna börja om.

Text och foto: Zahyst
Bearbetning: Malin Kihlström