”Kvinnors kroppar blir ett slagfält i krig.”

Du har mött kvinnor på flykt i flera av världens mest akuta konflikter. Vad är det som ofta inte syns i statistiken – vilka erfarenheter eller berättelser bär dessa kvinnor med sig som vi i omvärlden tenderar att missa?

– Det är farligare för kvinnor än för män att fly. Kvinnors kroppar blir ett slagfält i krig. De utsätts för våldtäkter, övergrepp och tvångsäktenskap. Många bär dessutom på en djup skam och lider i tysthet, utan att få den hjälp de behöver – vare sig fysiskt eller psykiskt.   

Kvinnor får ofta ta det största ansvaret för familjen. De tar hand om barn, äldre, sjuka och skadade. När männen dör, försvinner, blir soldater, stannar kvar för att vakta huset eller drabbas av PTSD eller alkoholism faller hela försörjningsansvaret – och föräldraansvaret – på kvinnorna.

Kvinnorna flyr långa sträckor, ibland gravida, utan tillgång till säkra platser att föda på. De bär på minnen av extremt våld – både mot sig själva och mot sina barn. De vittnar ofta om mardrömmar, sömnproblem och panikångest. Jag har mött kvinnor som berättat att de tvingats begrava sina döda barn med bara händerna under flykten.

Kvinnor blir också beroende av smugglare eller män som erbjuder transport, skydd, mat eller vatten i utbyte mot sex eller arbete. Mammor kan tvingas gifta bort sina döttrar eller se sina söner bli soldater. Generationer går förlorade, men kvinnornas insatser för att hålla ihop både familjer och samhällen uppmärksammas nästan aldrig.

Många rapporter visar att kvinnor på flykt är särskilt utsatta för könsbaserat våld, människohandel och brist på mödravård. Utifrån dina erfarenheter – vilka är de mest akuta skyddsbehoven för kvinnor på flykt i exempelvis Gaza och Ukraina just nu?

– Kvinnor på flykt har ingen säkerhet. Det finns inga trygga platser att sova på, tvätta sig eller ens gå på toaletten. Tillgången till mat, vatten och hygienartiklar är bristfällig. Mensskydd, tvål, blöjor och barnmat är primära behov, men klassas inte som det.

Övergreppen följer med in i flyktinglägren. Kvinnor är rädda för att sova i mörka tält och utsätts för våld även när de lämnar lägren för att hämta ved eller vatten. 

 I Gaza har sjukhus bombats och kvinnor saknar mödravård och BB. De kan inte heller garantera säkerhet eller mat till sina barn. I Ukraina tvingas kvinnor ta skydd i källare och många utnyttjas av människohandlare vid gränserna. I Kongo tog våldtäktskiten slut i våras – medicinerna som behövs för att undvika graviditet och hiv efter våldtäkt.

Tillgång till preventivmedel, mödravård, kejsarsnitt och vård efter våldtäkter är akut – men klassas inte som det. Detsamma gäller psykisk hälsa och psykosocialt stöd för kvinnor som utsatts för trauman eller förlorat barn.

I krig tvingas kvinnor ofta bära ett dubbelt ansvar – dels för att hålla ihop familjer och hushåll, dels för att hantera hoten och övergreppen som riktas mot dem. Hur ser du att kvinnors roll och utsatthet förändras under krigets gång, från den akuta flykten till en mer långvarig tillvaro i exil eller som internflyktingar?

– När kvinnor flyr har de bara med sig det de kan bära i händerna, och vägen är oerhört riskfylld. Samhällets kollaps innebär också att deras skyddsnät försvinner.

När de försöker bygga upp en ny vardag erkänns inte deras arbete, trots att det är avgörande för hela samhället. De ordnar råvaror och vatten, lagar mat, tar hand om hushåll och barn, undervisar när skolor är förstörda, vårdar traumatiserade män, organiserar vardagen och skapar trygghet. Kvinnor kämpar för att hålla ihop familjer och bygga nya hem i exil.

Försörjningen blir ofta beroende av skuggekonomin, där risken för exploatering är stor. Utsattheten tar aldrig slut – den bara förändras.

Vilka missuppfattningar eller fördomar om kvinnor på flykt möter du oftast i den internationella debatten?

– Kvinnor reduceras ofta till passiva offer. I verkligheten är det de som bygger upp vardagen när allt raseras.
   Det finns också en föreställning om att kvinnor är mer skyddade eftersom fler män strider vid fronten. Men att vara kvinna eller flicka är ofta farligare än att vara soldat. 

 En annan vanlig missuppfattning är att det främst är män som flyr. Bilderna från båtar och gränser visar ofta män, men i verkligheten utgör kvinnor och barn 70–80 procent av alla flyktingar och internflyktingar i de flesta konflikter. Ändå lyfts deras särskilda behov och utsatthet alldeles för sällan fram.

Text: Malin Kihlström