Manifestation i Nyköping: “Var finns medmänskligheten?”
När en manifestation mot utvisningar och en hård migrationspolitik arrangerades i Nyköping i lördags deltog också IM:s lokalförening på plats. En av talarna var Viktoria Aspenberg som undrade ”Var finns medmänskligheten när tonåringar utvisas?”.
Initiativet till manifestationen togs av Nyköpings nätverk för fred i Gaza, ett löst sammansatt nätverk som tidigare också arrangerat manifestationer mot kriget i Gaza. Den här gången samlades ett stort antal organisationer och engagerade personer för att protestera mot vad arrangörerna beskriver som en alltmer inhuman migrationspolitik.
Många ville ta ordet under samlingen, vilket gjorde att talarna fick hålla sina anföranden korta. I sitt tal valde Viktoria Aspenberg att lyfta en grundläggande fråga: var finns medmänskligheten i dagens politik?
– Medmänsklighet har varit ett ledord för IM sedan starten. Var finns medmänskligheten i den migrationspolitik som nu förs? Var finns medmänskligheten när tonåringar utvisas?

I talets andra del riktade hon blicken mot vilken sorts samhälle vi vill leva i.
– Det talas ofta om att vara stolt över att vara svensk. För mig handlar stolthet om vilket land vi bygger tillsammans – ett land där mänskliga rättigheter respekteras och där barnkonventionen tas på allvar, säger Viktoria.
Hon avslutade sitt tal med en uppmaning om ett samhälle där människor möts som jämlikar:
– Jag vill vara stolt, och arbeta för, ett land där människor inte indelas i vi och dom, där varje människa respekteras som den människa hon är.
En liten men engagerad lokalgrupp
Lokalföreningen i Nyköping är en av de mindre inom IM, men engagemanget är stort. Genom åren har gruppen bland annat ordnat insamlingar vid lokala marknader och bjudit in till föreläsningar.
Nyligen arrangerade de en föreläsning om den humanitära rätten och krigets lagar, och i höstas höll gruppen en studiecirkel om internationellt bistånd. Den kommer att erbjudas i digital form senare under våren.
– Vi är en liten grupp aktiva och har inte kunnat ha verksamhet som kräver många volontärer. Vi kämpar för att överleva som lokalförening – men vi brinner fortfarande, säger Viktoria.
Foto: Privat