Naturkatastrofer drabbar de redan utsatta – klimatkrisen gör det värre 

I skuggan av världens kriser slog en jordbävning nyligen till i Myanmar. Ett land där militärjuntans grepp redan har skapat en humanitär kris och där civilbefolkningen lever under konstant förtryck. När naturkatastrofer drabbar länder som saknar stabila samhällsstrukturer, välfungerande sjukvård och demokratiska institutioner blir följderna katastrofala. I Myanmar handlar det inte bara om den omedelbara förödelsen, utan också om en regim som försvårar och försenar humanitär hjälp – samtidigt som den fortsätter att bomba civilbefolkningen. De som redan lider mest får sina liv ytterligare krossade. 

Samtidigt pågår en annan, långsammare katastrof. Klimatkrisen skapar allt fler och allt värre extrema väderhändelser – och de som bidragit minst till utsläppen drabbas hårdast. Myanmar är ett av de länder som redan är sårbara för klimatförändringar med stigande havsnivåer, cykloner och översvämningar. När klimatkatastrofer slår till i kombination med ett auktoritärt styre och ekonomisk utsatthet, får vi en perfekt storm av mänskligt lidande. 

Denna obalans är inte en slump, utan en direkt konsekvens av en global ordning där de rikaste länderna har byggt sin ekonomiska tillväxt på fossila bränslen och exploatering av resurser, medan de fattigaste betalar priset. Kolonialismens arv lever kvar i hur klimatkrisen slår – de historiska utsläppen från industriländerna bär ansvaret för de klimatkatastrofer som nu drabbar låginkomstländer. Myanmar är ett av många exempel, men samma mönster ser vi i länder som Zimbabwe och Filippinerna. Länder som gång på gång återhämtar sig från en katastrof bara för att drabbas av nästa.

Vi i den rika delen av världen kan inte längre blunda för vårt ansvar. Vägen framåt handlar om klimaträttvisa. De länder och befolkningar som har orsakat klimatkrisen genom historiska utsläpp måste ta ansvar och stödja de som drabbas värst. Det handlar om finansiering av klimatanpassning, skuldavskrivningar och humanitärt stöd – men också om att sätta press på regimer som förvärrar katastrofer genom förtryck och vanstyre. Vi behöver en global klimatomställning som inkluderar de mest utsatta, där länder i det globala syd får möjlighet att bygga motståndskraftiga samhällen utan att fastna i fossilberoende och skuldfällor. 

IM arbetar aktivt för klimaträttvisa genom att stödja lokala organisationer som kämpar för rättigheter, hållbar utveckling och social rättvisa. Vi ser att de mest utsatta har lösningarna, men de behöver resurser och inflytande för att öka sin motståndskraft. Genom att samarbeta med gräsrotsrörelser och civilsamhällesorganisationer kan vi stärka lokalsamhällen så att de kan stå emot klimatkatastrofer och kräva sin rätt till en hållbar framtid. 

Jordbävningen i Myanmar är en tragisk påminnelse om hur orättvis världen är. Om vi menar allvar med solidaritet och mänskliga rättigheter måste vi också mena allvar med klimaträttvisa. Det är dags att agera – inte bara med ord, utan med konkret handling, både på kort och lång sikt. 

// Anders Berg, tf generalsekreterare IM

Bild från Chimanimani i Zimbabwe som drabbades hårt av cyklonen Idai 2019. Foto: Erik Törner