”Om min pappa visste skulle jag vara död” – unga kvinnor i Guatemala trotsar tabun för att förändra sina liv

Det är en varm eftermiddag i en liten bergsby i västra Guatemala. Vid ett enkelt köksbord sitter tre unga tjejer tillsammans med två äldre kvinnor som är ledare för organisationen Ademkan, en partnerorganisation till IM. På väggarna hänger blekta fotografier, tupparna gal utanför fönstret och rummet är fyllt av skratt och engagerade röster.

Men det som börjar som en vanlig intervju förvandlas snart till ett ovanligt öppet samtal – om mens, sexualitet, relationer och abort. Ämnen som är allt annat än självklara att prata om här.

Ett farligt engagemang

– Om min pappa visste vad jag gör, skulle jag vara död, säger 23-åriga Catharina.

Hon säger det med ett skratt, men ingen runt bordet tror helt att det bara är ett skämt.

Catharina är en av Ademkans unga ledare, så kallade facilitatorer. Hon utbildar andra ungdomar i frågor som rör sexualitet och sexuella rättigheter. Hemma i byn håller hon sitt engagemang hemligt. Föräldrarna anar nog, men väljer att låtsas som ingenting.

På frågan om hur vi öppet kan sitta och prata om frågorna i hennes hem svarar hon att föräldrarna bara pratar det lokala mayaspråket och inte spanska, som vi för samtalet på.

– De tror att vi är med i en grupp som lär ungdomar att reparera mobiltelefoner, säger hon.

Hon gick med i en av Ademkans ungdomsgrupper för åtta år sedan och resan mot att själv bli facilitator har varit utvecklande och givande.

– Det har varit väldigt värdefullt att bli utbildad av Ademkan, säger hon.

– Genom Ademkan har jag hittat ett ”safe space” där jag kan dela kunskaper, tankar och erfarenheter med andra tjejer. Och nu bidrar jag till att fler ungdomar kan ta del av detta. Det känns väldigt bra.

Ett land där kunskap är tabu

I Guatemala är sexualundervisning i teorin lagstadgad – men i praktiken saknas den nästan helt. Lärarna, ofta män, hoppar över ämnet eftersom de tycker att det är pinsamt. Hemma pratar föräldrar sällan med sina barn om kroppen eller sexualitet.

– Jag blev livrädd när jag fick min första mens. Jag trodde att någon hade gjort mig illa, säger Manuela Margarita. 

Hon grät av smärta tills hennes mamma förstod vad som hänt.

Den tredje tjejen vid bordet, som också heter Manuela delar en liknande erfarenhet:

– Jag blev jätterädd och förstod inte vad som hände. Jag berättade inte för min mamma förrän flera veckor senare.

– Enligt kyrkan är det ju en synd att prata om sexualitet och kroppen, så det är inte så konstigt att våra föräldrar aldrig hade pratat med oss om att få mens, säger Manuela Margarita.

Men bristen på kunskap berättar bara en del av historien. I Guatemala riskerar flickor och unga kvinnor stor risk att utsättas för sexuellt våld, och starka patriarkala normer och toxiska maskulinitetsideal gör att övergrepp ofta tystas ner och skulden läggs på offret. När unga inte får information om samtycke, gränser eller rätten till sin egen kropp förstärks våldets konsekvenser. Enligt Human Rights Watch födde nästan 14 700 flickor under 14 år barn i Guatemala mellan 2018 och 2024. Nästan 480 000 flickor och unga kvinnor mellan 10 och 19 år blev mödrar under samma period. Tidiga graviditeter leder ofta till skolavhopp, fattigdom och livslång utsatthet — och de allra flesta har ingen verklig möjlighet att välja vad som händer dem.

Avsaknaden av sexualundervisning är inte bara ett problem för flickorna. När pojkar och unga män växer upp utan verktyg för att förstå samtycke, relationer och jämställdhet riskerar destruktiva mansnormer att cementeras. Det är en strukturell fråga: kunskapsbrist och normer hänger ihop och får konsekvenser för hela samhället, inte bara för individer som saknar information.

Dessutom är abort förbjudet i landet, utom när moderns liv är i fara. Men undantaget är så svårt att tillämpa att nästan alla aborter sker utanför vården och under osäkra former. Att ge råd eller stöd i abortfrågor kan leda till långa fängelsestraff.

En av de äldre kvinnorna vid bordet, Silvia Menchu Batz, berättar en historia om en ung flicka i en närliggande by som gjorde illegal abort och grävde ner fostret i skogen.

– Hon grävde inte djupt nog, så en hund grävde upp det. Byn förstod att det var hon som hade gjort det och försökte lyncha henne. Men jag och några andra medarbetare från Ademkan räddade henne och hjälpte henne att fly med en båt.

Silvia och hennes kollegor riskerar alltså sin frihet för att stötta unga kvinnor i sina livsbeslut.

En tyst revolution

I de här tuffa omständigheterna arbetar Ademkan. Organisationen utbildar ungdomsledare, både tjejer och killar, som i sin tur sprider kunskap i sina byar. Ofta i hemlighet. För att undvika misstänksamhet kallas träffarna för kurser i osttillverkning, svampodling eller – som Catharina nämnde – mobiltelefonreparation. En del av tiden ägnas åt det praktiska, men huvuddelen åt frågor om kroppen, hälsa och rättigheter.

Silvia, som varit anställd på Ademkan i 18 år och idag är chef för organisationen, berättar:

– När vi startade var det extremt svårt för oss att komma ut och prata om SRHR-frågor. I början sa vi att vi höll kurser i läs- och skrivkunnighet. Det var ett sätt för oss att få männen att låta kvinnorna lämna huset.

Behovet av att lära ut frågor kring sexualitet, preventivmedel, sexuell hälsa och rättigheter var då, liksom nu, oerhört stort.

– Vi lär oss inte det här i skolan. Utan Ademkan skulle vi inte veta någonting, säger Manuela, som varit med sedan 2016.

Ademkan arbetar också med metoder som når längre än klassrummet. Radioteater är en av de mest framgångsrika. Medlemmarna skriver manus, spelar in avsnitt och sänder dem i lokala stationer. Lyssnarna kan höra av sig, ofta anonymt, med frågor och kommentarer.

Små steg som förändrar liv

Genom unga ledare som Catharina, Manuela och Manuela Margarita börjar normer sakta förskjutas. Flickor gifter sig senare, fler får gå klart skolan och fler vågar säga nej till tvång.

– Jag är 23 och inte gift. Det har jag och min pojkvän bestämt tillsammans, säger Catharina. Jag har lärt honom mycket av det jag själv fått genom Ademkan.

Organisationen arbetar även med pojkar och män. Det är svårare, särskilt i skolor med stark religiös profil, men ibland fungerar det. Manuela berättar att en av hennes grupper består enbart av unga män.

Förändring mitt i vardagen

När samtalet vid köksbordet är slut byter de unga kvinnorna om till sina traditionella kläder inför fotograferingen. Bergen bakom dem är höga och gröna, tupparna gal i byn, och på ytan ser allt ut som en vanlig dag på landsbygden.

Men under ytan pågår något större. En tyst, långsam revolution, ledd av flickor som riskerar allt för att andra ska slippa växa upp utan kunskap. Flickor som trotsar tabun och hot – för rätten att bestämma över sina egna liv.

Av säkerhetsskäl publicerar vi inte flickornas eftermnamn.

Text och foto: Malin Kihlström