Hotet mot civilsamhället – så drabbas vi

Mona Nechma, kommunikationschef LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Det är tydligt att regeringens politik handlar om att montera ner civilsam­hället steg för steg, med särskilt riktade attacker på minoriteters organisering.

Hur drabbas ni?

– Ungdomsrörelsen drabbas som övriga civilsamhället av neddragningar, men eftersom många ungdomsorganisationer är resurssvaga från början blir det ett extra hårt slag. Det kan handla om allt­ ifrån att behöva dra ner på verksamhet – till att tvingas lägga ner.

Vad tillför civilsamhället som många kanske inte tänker på?

– Vi har under lång tid sett hur narrati­vet förändrats från att civilsamhället granskar staten – till att staten granskar civilsamhället, från att civilsamhället definierar demokrati – till att staten ska göra det åt oss. Det är totalt omvänt. Vi behöver ta tillbaka berättelsen om civilsamhället – som handlar om att flytta fram positionerna inom rättighets­arbetet: den maktkritiska och orädda delen av oss.

Vilken var DIN första erfarenhet av civilsamhället?
– Mitt första engagemang var i matrådet i grundskolan! Men hjärtat har under många år funnits hos föreningen StreetGäris, en feministisk organisation med uppdrag att omfördela makten i Sverige. 

Signe Krantz, ordförande i Transammans, förening för transpersoner och närstående.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Det har blivit mer osäkert. Vi kan inte vara säkra på om vårt stöd kommer att vara kvar om några år. Vi kan inte satsa på långsiktig verksamhet, eller fortsätta arbetet när projekt är slut. Det finns för lite tid och resurser för dokumentation: att ta tillvara kunskaper och erfarenheter när projekt avvecklas.

Hur drabbas ni?

– Vi är beroende av verksamhetsbidrag, som vi inte kan ta för givna framöver. Vi vet inte hur det blir med anslag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, eller Arvsfonden, som föreslås avvecklas. Högre krav på kontroll och administration ger mindre resurser till projekt.
– På grund av risk för hot och störningar måste vi ha ett säkerhetstänk vid arrangemang. De pengarna har vi inte. Förra sommaren fick vi ställa in ett transkollo när vi inte kunde garantera säkerheten. Vissa saker gör vi inte alls på grund av säkerhetskostnader. Det finns heller inte på kartan att ha råd att arvodera folk för deras kunskaps- och informationsarbete. Att bemöta all okunskap och desinformation om transpersoner skulle bara det kräva en heltidstjänst. Det får göras på kvällar, helger och luncher – för våra medel måste gå till vår grundverksamhet och administration.

Vad tillför civilsamhället?

– Civilsamhället är sådant som folk tagit del av men kanske inte tänkt på: schackklubben, scoutkåren, vandringar … Sådant som bara varit där. En möjlighet där man skapat nya vänner och sammanhang. Det finns många sådana berättelser! Ju mindre civilsamhället blir, desto färre sådana berättelser blir det i framtiden. Man borde fundera ett varv till på vad det innebär när man skär ner så här brutalt. Civilsamhället betyder också starka röster för demokrati.

Vilken var DIN första erfarenhet av civilsamhället?

– Scouterna. Men det som spelade störst roll för mig var den lokala elevkåren. Den gav oss elever en röst, stod upp för en, arrangerade fester. Elevkåren hade inte funnits utan generella statsbidrag, och för mig gjorde den skoltiden lite bättre. Engagemanget som växte hos mig där har nog tagit mig dit jag är idag. Jag fick uppleva att det är möjligt att förbättra och göra skillnad där man är – på sitt lilla hörn – och att man ibland kan utföra stordåd. Om man organiserar sig.

Eduardo Gran Villanueva Contreras, skolchef/rektor, Tora Vega Folkhögskola.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Folkhögskolan är en viktig del av det civila samhället. Vi drabbades av en stor minskning av statsbidraget inför budgetåret 2023. Även om vi har fått lite extra medel 2024 har många folkhögskolor tvingats säga upp duktig personal och lagt ner utbildningar. Några riskerar sin totala verksamhet framöver. Utbildningsformen är underfinansierad sedan flera år. Folkhögskolor får bra resultat men regering och riksdag satsar på andra utbildningsformer. Det är förvånande!

Hur drabbas ni?

– 2023 fick vi säga upp personal, lägga ner utbildningar och minska antalet platser. Minskade medel gjorde att vi inte kunde starta nya yrkesutbildningar, såsom undersköterskeutbildning. Vi får varken kompensation för inflation eller löneökningar. Som Sveriges äldsta folkhögskola försöker vi att inte tappa hoppet. Utifrån samhällets och individens behov vet vi att vi behövs.

– Vår SFI-verksamhet, som kommunerna finansierar, har varit underfinansierad. Det försvårar utvecklingen på folkhögskolan, som lägger grunden för att nyanlända ska lära sig språket och på sikt bli självförsörjande. Trots det har vi tagit ett stort ansvar för att utbilda Ukrainaflyktingar, genom projektfinansiering, när de inte fick tillgång till kommunernas SFI.

Vad tillför civilsamhället?

– Folkhögskolor måste prioriteras om regering och riksdag vill bevara denna fantastiska utbildningsform. Vi vet att bildning och utbildning är ett vaccin mot antidemokratiska krafter. Folkhögskolan berikar både samhälle och individ genom att bland annat vända sig till och ha ett annat arbetssätt
för målgrupper som annars skulle ha svårt att utvecklas och bli en kreativ kraft i samhället.

Vilken var DIN första erfarenhet av civilsamhället?

– Det var under min uppväxt i Chile – genom min familjs aktiviteter som genomfördes i hemlighet på grund av den hemska diktaturen. Därefter flydde vi till Sverige och ganska snabbt blev vi alla på olika sätt aktiva samhällsmedborgare genom det svenska civila samhället. Att komma till Sverige och till ett demokratisk land med ett omfattande civilsamhälle var en befrielse. Dessutom, på grund av mina olika jobb och engagemang, har jag fått chansen att träffa många människor från det globala civila samhället.

Prudence Woodford-Berger, ordförande PRO Global.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Folkrörelser är en bärande pelare i den svenska demokratiska bildnings- och samhällsutvecklingen. Hela det svenska biståndet började med civilsamhällesorganisationers engagemang och solidaritet med behövande i låg- och medelinkomstländer. Vår utrikes- och utvecklingspolitik har fram till nu bidragit till att det lilla landet Sverige vunnit en stor och respekterad plats globalt och i världspolitiken, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, fredsbyggande och en inkluderande samhällsutveck- ling. Regeringens politik med nedskärningar innebär en urholkning av såväl civilsamhället här som av det viktiga stödet till lokala organisationer och nätverk i partnerländerna. Civilsamhällesorganisationer i samarbetsländerna och deras viktiga roll i demokratin undermineras och repressiva/autokratiska/ tveksamma regimer får indirekt stöd av Sverige i förtrycket av sina befolkningar.

Hur drabbas ni?

– Vi företräder en försummad och relativt sett osynlig målgrupp: äldre människor och rättighetsbärare. Vi får inte bidrag från biståndsbudgeten men är medlemmar i Sidastödda HelpAge International, den enda globala nätverksorganisationen med fokus specifikt på äldre människor och deras rättigheter. HelpAge har genom Sidastödet gjort insatser mot åldersdiskriminering och arbetat med sociala trygghetsåtgärder, hälsa och SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Risken är stor att stödet försvinner eller blir så oförutsägbart att människorättsförsvarare, små gräsrotsorganisationer, lokala föreningar och nätverk som företräder människor i fattigdom och utsatthet – de mest behövande alltså – ger upp.

Vad tillför civilsamhället?

– Vi tillför kunskaper byggda på direkta kontakter införskaffade över tid – och som främjar empati och ömsesidig förståelse. Utan närhet till våra medmänniskor riskerar vi att gå miste om nytänkande och innovationer som möjliggör bra utvecklingsinvesteringar och bättre levnadsstandard för fattiga och utsatta människor. Att svenska organisationer verkar på plats i partnerländer bidrar även till humaniseringen av andra människor och kulturer.
– Vi hör deras röster, lär oss om deras kapacitet. Samarbetet kräver förtroende och ett jämlikhets- och solidaritetstänk. Vi måste ta aktivt ansvar för varandra! Organisationer inom biståndet bör drivas av en ‘vi’- världsuppfattning och av ideella visioner, inte profittänkande.

Kerstin Bergeå, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Generellt ser vi att fredlig konflikthantering och konfliktförebyggande nedprioriteras till förmån för upp- rustning och gigantiska satsningar på militärt försvar. Regeringen valde samtidigt att avsluta stödet till freds- organisationer via Folke Bernadotte-akademin. Det är svårt att se beslutet som något annat än en riktad attack mot de röster som kritiserat och granskat regeringens politik i en rad frågor, bland annat Natomedlemskapet. Det är tydligt att regeringen inte ser en roll för eller ett värde av ett civilsamhälle som har möjlighet att granska eller främja en bred debatt i säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

Hur drabbas ni?

– Vi har förlorat en fjärdedel av våra inkomster och håller på att omforma verksamheten för att slippa säga upp personal. Vi prioriterar att hålla kvar kompetens och försöka hitta annan finansiering. Vår röst och vårt arbete behövs mer än någonsin och många ideella söker sig till oss för att engagera sig. Vi ska göra allt vi kan för att fånga upp allt engagemang men det gör det inte lättare att våra resurser minskar.

Vad tillför civilsamhället?

– Svenska Freds granskar, analyserar och folkbildar om kärnvapen och den radikala omsvängningen i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, som Natoansökan utgör. Vi kommer inte att låta oss tystas. Att lyfta risker och olika perspektiv gör att politiska beslut förankras och därmed ofta blir bättre. Till exempel ville försvarsmakten utveckla svenska kärnvapen på 1950- och 60-talet men civilsamhället mobiliserade och stoppade Sverige från att utveckla massförstörelsevapen.

Josefin Båge, styrelseledamot i Afrosvenskarnas forum för rättvisa.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– En het fråga är regeringens beroende av Sverigedemokraterna. Det påverkar negativt. Stödet till civilsamhället minskar, och man slår därmed undan benen för demokratiska organisationer. Vi ser en tydlig trend: demokrati och mänskliga rättigheter minskar, biståndet skärs ned, rasismen ökar.

Hur drabbas ni?

– Vi mindre organisationer är extra beroende av stöd, och vi är en av få organisationer med fokus på den afrikanska diasporan. Vi är experter i frågor som rör den afrosvenska befolkningen men vår roll som språkrör och remissinstans urholkas när vi får mindre möjligheter att verka. Det finns en risk att politiska beslut fattas utan förankring.
– Vi samarbetar mycket med ABF som också fått minskade resurser. Våra möjligheter att skapa opinion och ordna aktiviteter minskar. Samtidigt beskärs vår trygghet och vårt utrymme på andra sätt. Visitationszoner riktas ju mot synliga minoriteter och där är vi extra utsatta. Vår organisation hade behövt extra resurser för att kunna stötta våra medlemmar nu, för våra medlemmar blir på grund av politiska beslut utsatta för mer hot och våld. Istället får vi som förening mindre möjlighet att hantera detta.
– Våra medlemmar upplever hatbrott och kränkningar. Även från poliser, arbetsgivare och i skolan. De befinner sig i en underordnad maktposition och då behövs det organisationer som står upp och backar dem, och som tillförs resurser. Organisationer som pekar på de strukturella problemen för politiker. En principiell fråga handlar om vår existens och legitimitet: vi borde ses som en styrka och en tillgång inför beslutsfattande.
– Vi ser ett tydligt behov av att organisera oss för att få gehör och slagkraft i viktiga frågor.
Samhället och debatten har blivit mer polariserad och man pratar om invandrare som ett hot.

Vad tillför civilsamhället?

– Många glömmer det historiska perspektivet och att till exempel rätten att rösta föregicks av aktivism, organisering och rörelser. Men ibland när vi lyfter rättigheter uppfattas vi som vänsterextrema. Man skapar dimridåer och kommer med fräcka punchlines i debatten. Civilsamhälle och aktivism målas upp som ett hot. Men demokrati är inte en pappersprodukt och nu monterar man ner samhällets demokratiska infrastruktur.
– Risken är att civilsamhället blir tystare.

Anna Waara, förbundschef Ibn Rushd studieförbund.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Oerhört mycket. Det är ett skifte i svensk politik. Man tar pengar från samhällets demokratiska infrastruktur. I omprioriteringen satsar man istället på till exempel kriminalvård och rättssystem – när vi vet att civilsamhället ofta är förbyggande när det gäller sociala problem. Regeringens samarbete med SD har fått stora konsekvenser för muslimska organisationer och det etnifierade civilsamhället har avfinansierats. Detta samtidigt som etniska och muslimska organisationer är särskilt utsatta och har en större skörhet. Inflationen har också slagit hårt mot redan utsatta grupper.

Hur drabbas ni?

– Vi kämpar för att överleva. Vi är det minsta studieförbundet och har inte mycket att skära ned på. Ovanpå det så upplever vi som muslimer en utsatthet i hela samhället. Det känner alla våra föreningar av.
En tredjedel av de statliga anslagen till studieförbunden försvinner fram till år 2026.
Dessutom förespråkar regeringen ökad kontroll och granskning och ökar pressen. Om man brinner för en fråga och engagerar sig i civilsamhället så vill man kanske inte lägga massa tid på kontroll och granskning. Så på det viset riskerar regeringen underminera engagemang och hela civilsamhället. Studieförbund är en 100-årig tradition i Sverige som minskar bildningsglappet i samhället.

Vad tillför civilsamhället?

– Civilsamhället tillgängliggör demokrati för människor. När det monteras ner går demokratifrämjande arbete förlorat. Civilsamhället kan rättighetsutkräva staten och är watchdogs.
När finansieringen inte finns blir allt detta en utmaning och dessa funktioner och mycket annat riskerar att försvinna. Dessutom är civilsamhället en idéskapare som ger staten lösningar. Det inflödet riskeras också.
Det finns en stor okunskap om allt som civilsamhället tillför. Civilsamhället jobbar även kompensatoriskt
och minskar glappet mellan människor. Med ett minskat civilsamhälle blir mötena mellan människor färre. Man har inte gjort en konsekvensanalys. Förstår man inte vad som står på spel?

Vilken var DIN första erfarenhet av civilsamhället?
– När jag var nio-tio år gick jag med i en djurrättsorganisation. Jag var också aktiv i en idrottsförening.

Patrik Schröder, samordnare för civilsamhällesfrågor på Fremia, som samlar kooperativa och värderingsstyrda företag, idéburen välfärd och civilsamhällets organisationer.

Hur påverkas civilsamhället av regeringens politik?

– Vi har frågat våra medlemmar hur deras situation ser ut. När det gäller finans­iering har det för ungefär 15 procent blivit något bättre, men de flesta har fått det sämre. Inom studieförbunden, fredsorganisationer och organisationer på etnisk grund och inom biståndet är det särskilt tufft.

Hur drabbas ni?

– Just nu behöver många organisationer stöd när de måste säga upp medarbetare, som inom folkbildningen och bland organisationer som arbetar med bi­stånd. Vi söker dialog med regeringen för att förstå vad som händer och påverka processer och beslut. Vi upp­märksammar negativa beslut och protesterar men försöker också visa på konstruktiva alternativ.

Vad tillför civilsamhället?

– Inom våra organisationer bedriver vi olika verksamheter och har skiftande relationer med det offentliga. Men när det händer något och det offentliga inte räcker till är det ofta det lokala föreningsliv som bidrar snabbt och konstruktivt. Man agerar för att man finns på plats, ser behoven, kan och vill bidra. Det görs oavsett om det ligger i verksamhetsplanen, om föreningen har fått bidrag för att göra det, eller ens om man har deltagit i beredskapsövningar. Det görs för att det behövs och för att förmågan finns. Vi agerar.

Vilken var DIN första erfarenhet av civilsamhället?

– Jag lärde känna civilsamhällets föreningsliv i Falköping under 1980-talet. Först var nog scouterna och fotbollen men på det följde frimärkssamling, volleyboll och närradio.

Text: Amanda Pietersen
Foton: Daniel Maurin, @Jobbadigitalt.se, Anneli Nygårds, Linus Edlund, Erik Törner samt privata bilder.

Fotnot. När IM försökte fånga civilsamhällets röster så var det några som inte ville eller vågade ställa upp, på grund av ett samhällsklimat där människor – inte sällan kvinnor, muslimer, icke-vita och hbtqi­-personer – oroar sig för sin säkerhet. Att några av våra medmänniskor känner så är alarmerande för både civilsamhället och demokratin.

LÄS MER OM HOTEN MOT CIVILSAMHÄLLET: Här kan du läsa om hur även civilsamhällesbiståndet riskerar att försämras. Och här är en inledningstext om civilsamhällets betydelse för demokratin.